Wednesday, June 2, 2010

I sommar bloggas det på Tvärtemotbloggen

Kommer inte blogga ihjäl oss på Tvärtemotbloggen heller men någonting kanske vi delar med oss av... om vi orkar... och har lust.

Den bästa sommaren till alla fina föräldrar!!!

/ Åse & Anna

Thursday, March 25, 2010

Nu får du bita ihop!

6-åringen var magsjuk igår men absolut frisk idag tyckte jag och maken med förnuftet djupt bortträngt. Vi har ju SÅ mycket och viktigt jobb idag.

- Jag mår illa...
- Ja, det kan man göra ett par dagar innan magen kommit igång riktigt. Men du ska ju till Konserthuset idag. Det blir väl kul! Så ta på dig skorna nu. 6-åring sitter på bänken i hallen och tittar uppgivet och blankögt framför sig. Jag tittar bort och tänker; jo, hon är frisk och kräktes ju bara lite igår och det var ju faktiskt mitt på dagen och sen kom det inget mer. Jo, hon är frisk idag!

För att understryka riktigheten i beslutet att lämna henne till skolan idag utbrister jag med bestämd röst,
- Spela inte på att du varit sjuk nu. Ibland får man bita ihop lite.

Dottern svarar inte ens utan reser sig upp och tar på sig skor och ytterkläder, greppar ryggan och går mot dörren.

Pappan och två flickor går ut genom dörren. Tittar på dottern genom dörrens runda lilla fönster. Ser en fin liten nacke eftersom huvudet lutar uppgivet fram.

SMACK! Något slår mig med full kraft i magen. Sanningen/dåligt samvete/ömhet/kärlek? Tar hand om mig själv några sekunder och kastar mig sen på mobilen för att ringa maken. Han svara inte och bilen åker iväg.

Efter en stund ringer maken upp och låter på rösten som jag känner det i kroppen.
- Vad är det? frågar jag.
- Jag har H i bilen. Det går ju fan inte att göra så här mot en människa! Hon åker med mig idag!

Vi delade på dagen och jag fick chansen att berätta för H hur jag tänkte i morse och att jag är hemskt ledsen för det.

Fina, fina, älskade barn! Du är mitt allt!

/Åse

Wednesday, March 24, 2010

Konsekvens

Hämtade sonen på fritids igår,någonstan under dagen hade han fastnat i ett träd eller gren och fullkomligt rivit sina täckbyxor i småsmulor.
Grenen hade fastnat i en söm så hela benet var öppet och allt det vita täckbyxelurvet hängde fritt.
Byxorna såg ut som en prydnadskudde utan fodral.
Andra benet hade också fått sig en duvning men den revan var bara ett finger långt. Där tror jag att han hade hjälpt till för att kompensera för den andra revan,men jag grävde inte mer i det.
Hans stövlar var så blöta att de skulle ha gjort ett badhus avundsjukt.
Det gick att vrida ur skaften och när jag vände dem uppochner simmade det ut små strumpluddar.
Vad har du gjort idag??
Lekt!
Självklart har han lekt och han ska leka men att alla kläder och skor bara nöts,blöts,slits,smutsas hela tiden är inte kul,inte kul alls faktiskt.
Den här tiden på året suger verkligen,varje dag samma procedur med torka och tvätta,torka och tvätta.
Efter att ha kommit hem bedömde jag täckbyxorna som kasserade,det skulle aldrig gå att få till en snygg lagning på detta kuddlurv,ingen konstgjord andning här inte.
Åkte snabbt ner på stan för att försöka vaska fram ett par täckbyxor storlek 120 för tyvärr kommer de att behövas en kort period till.
Efter många turer och lång skattjakt hittades det ett par samt ett par rediga gummistövlar,nu jävlars blir det rejält..
Raggsocka+gummistövel= Torr fot , tyckte jag
Raggsocka+gummistövel= knögelstrump längst ner i tån tyckte sonen

Vi får se vem som får rätt.
När jag kom hem med min skatt kom vi på att det var ridning med fritids som idag .
Hur kul är det om nya byxorna gnussar runt i stallet med allt vad det innebär...Sådär tyckte jag.
Drog snabbt fram min gamla symaskin och sydde ihop sömmarna på de trasiga byxorna.
Asfult!!
Det såg ut som om det var volanger på utsidan av varje byxben,som vingar stod kanterna rakt ut, ut ur volangerna stack det här och där ut vita stoppningsstrån som liknade morrhår.
Fram med saxen,snagga stråna,låtsas som om byxorna var helt OK.
Sonen tittade på dem och sa:
Jag har dem i stallet men sen aldrig mer,är det OK?
Älskade unge,snacka om att ta konsekvensen för sina trasiga byxor.
Jag hade aldrig satt dem på mig.... /Anna

Tuesday, March 23, 2010

Då vill jag bara lägga mig i!

Äldsta sonen går sitt sista år i grundskolan och tack gode gud för det! Både han och jag är så less på den skolan. Jobbar lite på att förlika mig med att det är fyra barn kvar som ska igenom.

Härom dagen kom han hem och var så förbannad. "Jag är så jävla kränkt! Jag tänkte fan gå därifrån!" Den kvinnliga biträdande rektorn hade varit inne i deras klassrum och låtit eleverna läsa en artikel med rubriken "Killarna är morgondagens förlorare". Ivrigt påhejade av tjejerna, drar hon sedan igång ett brandtal där hon talar om hur killarna har sämre betyg än tjejerna och att tjejerna kommer gå förbi killarna som då kommer vara förlorarna.

Nu vet ju inte jag hur det lät live och inte heller vad det var för artikel. Men vad var syftet med detta? Att kränka killarna? Att hissa tjejerna? Tänker jag snällt, kanske det var att lyfta jämställdhetsfrågan. Helt klart blev resultatet jävligt tråkigt för halva klassen.

Sonen tänker sig in i en omvänd situatuion; en manlig biträdande rektor kommer in och låter eleverna läsa artikeln, "Tjejerna är morgondagens förlorare", killarna hänger på och den manlige biträdande rektorn spinner igång.
"Då hade jag fan försvarat tjejerna!" utbrister sonen.

I det här läget blir jag också arg och blir så inåt helvete sugen på att kontakta skolan. Men med en son som snart är 16 år, håller jag mig i skinnet. Nu är det hans tur att kriga! Tack och lov är han en god debattör och dessutom en stridslysten, jämställd ung man.

//Åse

Monday, March 22, 2010

Stjärt eller Bert?

Igår blev sonen och jag osams,eller om sanningen ska fram,han blev rejält osams med mig.
Han satt i mitt arbetsrum och spelade ett spel på datorn,några bollar som plippar upp och ploppar ner och som skall skjutas fort som fan..och är man inte tillräckligt snabb..förlorar man.
Sonen var helt inne i spelet och sköt för glatta livet..Men så hände det som händer när man spelar spel,han förlorade och skulle bli tvungen att börja om.

Liten dålig förlorare fick ett frispel och blev så arg att han var tvungen att slå ihjäl tangentbordet.
BAM BAM BAM
Jag tittade snabbt in,slå inte på tangentbordet sa jag med bister min.

Sonen: Vadå? Jag bara..skulle..
Anna: Slå inte på mitt tangentbord.OM du gör det en gång till får du inte låna min dator.OK?
Sonen: Jaaaaaa.

Inget glatt ja och inga handklappningar men ett ja, bra tänkte jag och fortsatte med mitt.
Tre minuter senare.. BAM BAM BAM
Mamma Vessla inne i rummet på en röd sekund, inte arg bara bestämd.

Anna: Varsegod att gå härifrån, du får inte låna min dator
Sonen: Määä ,jag slog inte..jag bara..
Anna: Gå bort från datorn nu.
Sonen: Mummel,mummel
Anna: NU!!

Sonen rasslar av skrivbordsstolen,han är arg på mig det syns.
Han vänder sig om innan han skall gå upp för trappan och säger: Du är en stjärt!
Det fulaste han kunde tänka sig, en stjärt!
Det kändes som om jag kunde leva med det så jag lyfte knappt på ögonbrynet.
Har man varit igenom två egna tonårsbrudar samt en hel massa andra tonåringar i sitt jobb så har man hört värre,mina öron är härdade och det finns inte mycket som kan rucka på mig i ordväg.
Sonen såg att det inte tog som han hade hoppats på,mamman var inte arg eller upprörd över att bli kallad stjärt,han var nu tvungen att ur rockärmen plocka fram något bättre,tyngre,något som skulle få hans elaka mamma att blåsa ur skorna,ligga som en blött fläck på marken.
Så då kommer det värsta han kan komma på.
Du är ju kär i Bert Karlsson!

Tuesday, January 19, 2010

Absurd kurs i strump-parning

Jag ska introducera min 12-årige son i tvättandets ädla konst. Under alla år är det jag som ansvarat för tvätten, tills i höstas då äldste sonen kom med och bildade team tvätt med mig. Med nya överenskommelser kring månadspengen har det nu även blivit dags för K att joina teamet.

Vi laddar maskinen med en riktig kamikze-mix (hela familjens mörka strumpor + diverse udda plagg som ska hängas si eller så). Tänkte att det kan vara bra att köra kursen en gång för alla. Dessutom är K en jävel på att komma ihåg instruktioner.

Följande utspelar sig i ett måttligt fuktskadat badrum i Hägersten. Vi har kommit till momentet när tumlaren ska tömmas och strumporna paras ihop.

Å- Du kan ta den lilla pallen och sitta på för det här kommer ta tid.

K- Man skulle ha lite musik också.

Å- Men jag tycker det är mysigt att bara sitta här för mig själv och para ihop och vika i tystnad.

K- Ja, men då vill jag i alla fall sjunga.

Å - Tyvärr K, inte så här sent på kvällen, du väcker tjejerna och stör T som försöker somna.

K - De här strumporna känner jag igen, de är mina!

Å – Ja, men du ser att det är olika storlekar på dem va? De första vi köpte var ju lite mindre.

K – Men mamma det skiter jag i och det tycker jag att du också ska göra när du viker.

Å – Okej, du gör som du vill.

K – Ja, de glider ändå bara av och korvar sig. Det blir väl en lång korv och en kort, spela roll.

Å – Sen är det de här lite bleksvarta med den lite bredare mudden. Du ser att det är som små rutor i strukturen? De är mina och ska ligga på pappas och min hög. Sen ser du de här med den lite smalare kanten, som också är lite svartare än de andra, eftersom de är nyast. Det är T:s strumpor.

K – Va fan står det på den här – Friday – å, den hör ihop med den här va?!

Å – Men K! Den står det ju Newbody på och dessutom är den ju mindre!

K – Var är den andra Friday då?

Å – Det är den det står Thursday på.

K – Men hur funkar det?

Å – Jo det är för att de tappat bort sina partners.

K – Stackars dem!

Å – Sen kan du tänka att alla som är ut och in, är H:s. Men om det blir för många på H:s hög, måste du lägga några av dem på pappas hög för då har H varit och snott dem i pappas låda.

K – Ska jag vända dem rätt?

Å – Nej för fan! Har han lagt dem ut och in i tvätten, får han de ut och in tillbaka. Vi vränger bara tjejernas kläder för de är små och begriper inte bättre än.

K – De här som det bara finns en av varje…?

Å – Para lite till, så ska du se att de andra kommer fram. Gör de inte det, kan du kolla där uppe på röret. Där hänger såna som blivit ensamma och behöver en ny kompis.

K – Men det är ju jättemånga!

Å – Ja.

Å – Just det, sen är det ju de här svarta, med text i själva strukturen, under foten, det är pappas men om de är ut och in, så beror det bara på att H snott dem och då måste du vränga dem och lägga på pappas hög.

K – Det här går ju bra!

Å – Ja, du är jätteduktig!

K – Å, vilken mjuk!

Å – Ja, det är mina knästrumpor. De är ju också svarta men du känner igen dem på att de är så mjuka, lite luddiga och om du drar lite i dem, blir de jättelånga. De är lite sega liksom. De gillar jag verkligen.

K – Här är ju en sån här med lite rutig kant, en av dina och den har ingen partner.

Å – Nej, det stämmer faktiskt och det är jag lite ledsen för. Jag fick slänga den andra igår, så nu är den ensam.

K – Då kan jag ju para ihop den med den här ensamma Newbody!

Å – Men K, de är ju helt olika!

K – De är ju svarta!

Å – Ja, men inte lika svarta! Upp på röret med dem.

K – Kolla nu har jag parat tjejernas strumpor som blev över med några jag hittade på röret.

Å – Men hur tänker du nu?! Hur kompatibel är en rosarandig strumpa med en vit med My little Pony?!

K – Spelar det någon roll?

Å – Har Påven en rolig mössa?! Det går inte. Lägg dem på röret om några veckor kommer de ha dykt upp.

K – Hur då?

Å – Ja, säg det…

K – Vore det inte bättre om alla hade likadana strumpor?

Å – Jo.

K – Japp, nu var det klart. Kan jag få ett diplom nu?

K hur står du ut? Vad håller jag på med? Men faktum är att; jag gillar det.

Tuesday, November 24, 2009

Tryggheten i att känna igen sig och att veta vad man får.

Hur många åker inte till samma ställe och semestrar varje år ,jag pratade med en farbror för ett tag sedan,han och hans fru hade bott på samma hotell , på samma ställe i Spanien, i tjugo år. Han tyckte det var skönt, det är som att komma hem varje gång sa han, folk känner igen oss och vi känner till stället,det är säkert och tryggt och vi behöver inte oroa oss för något. Vi behöver aldrig leta efter "skithus" för vi vet var de finns.
Tråkigt kan jag tycka att inte ha lusten att upptäcka nytt,att utforska nya platser. Men vi är alla olika.
Själv beställer jag ofta nästan samma sak när jag går ut och äter, jag scannar av menyn,läser beskrivningarna, mycket verkar bra men jag tar oftast det jag vet är gott, som jag ätit förut och varit nöjd med. De få gånger jag tar mig ut för att äta middag på restaurang vill jag inte få en ogod eller oätlig överraskning. Tråkigt men tryggt. Där går wild and crazy bort,mat är allvar..
Jag kommer ihåg hur jag som barn och även tonåring kunde läsa om samma bok massor av gånger, inte för att det inte fanns andra böcker utan för innehållet,ordväxlingar,själva historien talade till mig gång på gång. Man visste vad man fick och blev inte besviken.Flickorna har också gjort så,läst samma bok om och om igen, sett samma film så många gånger att repliker och ansiktsuttrycken hos skådespelarna sitter i ryggmärgen. “Nobody puts Baby in a corner”....
I lördags skulle vi ha en riktig mysdag, göra något tillsammans och sonen skulle få bestämma vad vi skulle hitta på.Det var liksom hans tur att bestämma. Han ville göra Naturhistoriska samt Cosmonova för vilken gång i ordningen vet jag inte, men minst en gång varje termin är vi nog där, jag försökte sukta med något annat,något nytt men möttes av huvudskakningar och kalla handen.
Antingen det eller så ville han ingenting!Det är hans favorit som gäller denna dag, dinosaurier,djur,fiskar,människokroppen,han kan inte upptäcka sig mätt på hela härligheten. Jag tycker det är helt Ok, men det börjar kännas som en trygg och ganska utnött repris. Man vet vad som skall komma och skulle bli glatt överraskad om det dök upp något nytt på vägen. Men det är kanske det han vill ha när han väljer samma varje gång, tryggheten i att veta vad han får och att han kan känna igen sig.Så det var bara för en liten mamma att återigen sätta på upptäckarbrillorna och förundras över vår världs historia och mångfald och det är ju inte så svårt. Vår värld är ju häftig och jag kan fascineras över människans litenhet och storhet i allt detta fantastiska.
Cosmonova visade filmen om havets monster och iförd 3D brillor blev jag uppäten av en massa storkäftade djur och fiskar som simmade över,under och på mig.Sonen som sett samma film förut med sin storasyster tyckte den var ännu bättre denna gång.Nöjd med sin dag sa han: Nu åker vi nog inte hit på ett tag, inte förrän till våren i alla fall..Jag undrar om han kommer bli en liten farbror som åker till samma hotell i 30 år?/ Anna