... nej, men det blir mycket pynt!

Har just avnjutit en påskhelg med familjen. Mycket godis, mat och samvaro. Började med megahandling i torsdags (påskpresent till min älskade man). Det tog två timmar och då räknar jag inte tiden jag la på att tänka ut vad jag skulle köpa eller tiden det tog att packa upp allt och få undan det. Inser att jag ska vara ännu mer glad över att jag inte behöver bry mig om matinköpen. Mannen gör ett heroiskt arbete som både planerar, handlar och lagar maten!

Lyckades bra med inköpen och åker hem för att pynta till det lite. Passar på när ungarna inte är hemma, så jag får det som jag vill. Inte för att jag vill speciellt mycket med pyntet eller det kanske är det som är problemet; jag vill bara ha lite och barnen massproducerar och vill ställa fram allt. 13-åringen fick hjälpa till och var perfekt motsträvig så att det blev lagom gult och fjädrigt.

Minst en gång i veckan är det någon som frågar mig om det inte är jobbigt med fem barn. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara på den frågan. Jovisst kan det vara jobbigt ibland men det tyckte jag när jag hade ett barn också. Både jag och mannen jobbar hårt men vi gör det tillsammans och oftast är det roligt. Jag tycker att det är okej att det är jobbigt ibland. Hade någon frågat mig på skärtorsdagen hade jag i alla fall svarat;
- Nej, men det blir mycket pynt!

//Åse