FRAMGÅNG!!!!!!!!!

Ville bara tala om att jag i tisdags, den 30/10, skrev på ett kontrakt för en lokal i Midsommarkransen. Så galet roligt att jag nästan smäller av! Det lönar sig att leva sin dröm! Som jag har letat, kotaktat värdar - bostadsrättföreningar - förvaltare, pratat runt med alla mysiga småföretagare i Midsommarkransen, kikat in genom fönster mm.

Som en sista grej (fast jag hade nog kommit på något mer också), la jag ut en önskas hyra - annons på BLOCKET. Efter fyra dagar ringer en man - Anders, vars stämma jag aldrig kommer glömma,
- Jag ser på BLOCKET att du letar lokal i Midsommarkransen.
- Ja
- Har du fått tag på någon?
- Nej, inte än.
- Jag har två.
Den ena var som klippt och skuren för mig och jag åkte och tittade på den på stört. Perfekt! Anders ger min tillgång till lokalen nu men står för hyran till årsskiftet. Goda människa! I tisdags signade jag på kontraktet och nu är lokalen MIN!

Det här var bara början! Sen har veckan fortsatt med rolig föreläsning på Handelsbanken, medverkan i DN. I helgen står Anna och jag på underBARA BARN-mässan och coachar föräldrar tillsammans med Kronan.

Som final på en helt galen vecka så håller jag och Anna seminarium på mässan på söndag kl 13.15. Men innan det ska jag kvista över till tv4 och medverka i Nyhetsmorgon söndag.

JAG ÄLSKAR MITT LIV!

//Åse

Färje-pervon

Nytt uttryck som myntades av maken i lördags.
Hela familjen hade varit på mysig middag hos vänner på Ekerö. Tillsammans har vi åtta barn och kvällen hade varit härligt rörig och klockan hann bli mycket innan vi var på väg hem. Smartaste vägen från Ekerö till Hägersten går via vägfärjan och därför tog vi den. Vi hann med sista turen och färjan, med oss som enda bil, glider ut från kajen.

Nu har barn och tonåring blivit riktigt uppspelta och far runt som dårar i bilen. De tonade rutorna immar igen och hela bilen gungar av aktiviteterna på insidan.

Maken - Lugna ner er, bilen välter!
Inget händer
Åse - Ska dem inte komma och ta betalt?
M - De kommer nog, det är en bit kvar.
Å - Har du tänkt på en sak?
Gapskratt!
M - Ja, immiga rutor och gungande bil!
I det här läget kan jag inte hålla mig ifrån att slaska upp en handflata á la Titanic på den immiga bilrutan.
Å - Jag tror inte att dem kommer!
M - Ungar, gunga vidare!
Ungarna - Varför då? Vad skrattar ni åt?
Å M - INGENTING!

Och där satt vi, två riktigt snuskiga färje-pervon som skulle gett mycket för att höra snacket i styrhytten.

Den här idén måste vi spinna vidare på! Finns kanske fler tillfällen då vi kan dra nytta av ungar som röjer i bilen.

//Åse

Det går, det går!

För er som undrar; så gick det jättebra i simhallen. Det var ju inte alls så fuktigt som jag ville minnas. Det var varmt och mysigt!

I bilen på väg hem från simningen börjar jag fundera på vad som händer om man stoppar fingrarna emellan när man hissar upp fönstret. I vår moderna bil finns det säkert någon liten dator som känner av att någon håller på att knäcka fingrarna i fönsterglipan och då bromsar upp farten. Kanske att det ljuder en signal också.
Blir mer och mer sugen och frågar 10-åringen om inte han vill prova.
- Är du galen eller! Prova själv!
- Jamen, det är inget farligt. Jag tror att den stannar bara.
- Då kan ju du prova!

Fan också, hade ju varit mycket bättre om han gjorde det. Kan ju faktiskt vara så att den lilla datorn i vår moderna bil känner av att det är ett barns fingrar som kommit emellan och därför bromsar upp extra mycket eller kanske stoppar helt.

Nu har jag väckt nyfikenheten även hos sonen och han peppar friskt för att jag ska prova.
- Okej då, det är ju inget farligt, säger jag och hissar ned fönstret.

Placerar högerhandens alla fingrar (kunde ju varit smart och tagit den vänstra som ändå är ganska oanvändbar för mig) mellan fönster och dörrkarm.

Nu köbi (= "kör vi" enligt 2-åringen)! hojtar jag och trycker på knappen.

Vi har ingen liten dator i vår moderna bil!
Jävlars vad det klämde!

Senare på kvällen när jag, lite försiktigt - så där i förbigående, frågar maken hur fönsterhissarna i bilen fungerar får jag veta att det är någon typ av utväxling i själva maskineriet som gör att fönsterhissmotorn tar i utav bara den när den känner motstånd.

Hade jag vetat det hade jag förmodligen behövt testa ändå. Jag vill alltid prova. Känna om det är nymålat, ta på tallriken när servitören varnar för att den är väldigt varm, ha "fel" kläder för ändamålet...

Det handlar kanske inte om att prova, utan mer om att göra tvärtom. Jag vill liksom sätta min prägel på det mesta jag gör. Beskrivningen av en olidlig person? Ja kanske, men det är mycket bättre nu. Det är faktiskt ganska roligt också. Kanske inte är så konstigt att jag lever efter parollen; gör annorlunda, få något nytt! Jag gör ofta annorlunda och får ofta något nytt - inte alltid bättre men...
...något nytt.

Blev riktigt glad när de i skolan beskrev min 10-åring med följande ord;

"Men är inte han lite så, att om man ger honom ett papper så (stående), så måste han liksom vrida det så (liggande)."

Jo, så är han min älskade unge och det kommer göra hans liv både roligt, spännande och ibland lite jobbigt.
Fråga en som vet!

//Åse