Tomtelycka

Jag blev förälskad i söndags.
Tog en lång promenad och hamnade på en julmarknad i en gammal lada.
Jag är verkligen inte mycket för julprylar,krusiduller men där stod han....

Tomten i mitt liv!
Tovad ull,cirka 1 meter hög med ett skägg som kändes som lent bebislamm.
En alldeles kritvit golvtomte som skulle platsa i vilket inredningsmagasin som helst.
500 spänn kostade kalaset och där och då kändes han värd det.
Har aldrig köpt en julprydnad för så mycket pengar så jag bestämde mig för att ta en kort promenad ,bort från min nya kärlek för att skapa lite distans till den vanvittsaffär jag precis var på väg att göra.

Jag såg hur fint han skulle passa i mitt matrum, hur han skulle matcha mina saker och höja känslan av äkta jul.
Sedan kom vardagsrealismen....

Tomten som innebandymålvakt med fasttejad klubba tar emot bollar så det dammar ur luvan.

Tomten som två blöta tofflor och en vante med skägg,söndertuggad av en galen hund.

Tomten som klösbräda
jag ser mig själv kliva in i hallen hemma och se små fjun av ett föredetta tomteskägg när någon av katterna gått lös på inkräktaren.

Tomten med grått skägg eftersom hundarnas hår säkert fastnar på hans kritvita mjuka skägg.

Tomte med spill,tomte med damm,tuggad tomte.........

Sen kunna försvara att jag betalat 500 spänn för detta underverk.
Någon av döttrarna skulle helt klart skrika
-500 SPÄNN för en TOMTE, du är inte klok, ska du slänga pengarna i sjön kan du väl kasta dom på mig istället!

Jag gick tillbaka till ladan för att säga adjö
I mitt nästa liv kanske jag kan ha en kritvit golvtomte men som det är idag,
så passar vi inte ihop.
Jag klappade på hans vita luva,sa adjö.
Vi är inte menade för varandra,men jag kommer alltid minnas dig.
I hans blick läste jag ett löfte.
Han kommer att vänta på mig ända tills jag är redo för en vit tomte/Anna

Shit vad kul det är att vara förälder!

Tänk vad mycket jag får skratta som har fem barn (och en galen hundvalp). Det är så sjukt dråpligt att umgås med barn. Det uppstår så tokiga situationer och I love it!

Förra veckan skulle favvofröken på dagis sluta, för att flytta till Göteborg, och jag hade skrivit värsta fina brevet/intyget till henne och svidit i flera veckor över att hon skulle sluta. Hon har "haft hand om" alla våra ungar och senast mest 3-åringen.

När det då var dags att ta avsked, blev det lite snyftigt och "stort". Jag kände det, min man kände det och 5-åringen kände det. Vi försökte kalla in 3-åringen för att joina vår sentimentala klubb. Det var stört omöjligt! Hon for omkring på dagisgården och sjöng för full hals;
- Alla heter Glenn i Göteborg! och...
- Alla rensar fisk i Göteborg!

Det är min humor - fasen vad kul! Sentimentala klubben kom helt av sig och avskedet blev glädjefyllt och, absolut, minnesvärt.

Lycka till i Göteborg Zahra! Du vet vad som väntar; namnbyte och fiskrensning!

//Åse

"Ni tyckte inte det räckte med fem barn eller...?"

Den kommentaren har jag fått cirka 100 gånger under de tre veckor vi haft hund. Senast i morse var det en pappa på dagis som fällde den. Jag frågade då maken hur många gånger han fått den och han sa att det var ungefär lika många gånger som jag - senast igår.

Vad betyder den? Med vilken rätt kommenterar andra människor mina livsval?

Likadant har det varit när vi skaffade fjärde och femte barnet, för nu börjar de bli många, eller tredje, för den delen, som kom så tätt inpå det andra eller det första, förresten, som vi valde att skaffa när vi var SÅ unga!

Jag funderar på om jag skulle börja kommentera min omgivning på samma sätt;
Till den som gått upp i vikt: Du gillade inte att vara smal och vältränad eller...?
Till paret som har ett barn: Ni tycker det är tillräckligt med ett barn eller...?
Till den nyseparerade: Det passade inte dig att vara gift eller...?
Till den som nyligen blivit arbetslös: Den fritid du hade räckte inte till eller...?

Ja, jag skulle kunna rabbla upp hur många som helst. Jag går igång på att höra sådant här!
- De vill bara väl! säger maken.
Så fan heller tänker jag! De kan inte hantera sina impulsiva tankar och värderingar om andra! Okej då, de menar säkert inget illa men vad menar de då?!

Jag vet inte hur jag ska bemöta kommentarerna. Jag blir irriterad och ibland arg. Jag tror att jag brukar säga något i stil med - nej, vi vill ha ännu roligare!

När jag tittar tillbaka i tiden så ser jag en Åse som under hela sitt vuxna liv har gjort det som fallit henne in. Jag drivs ju av min förmåga att välja mitt liv och att i största möjliga mån, välja det roliga. Det innebär att gå utanför normen. Jag har inga problem med det. Har andra det? och om det är så; vad är problemet?

Jag hyser den största respekt för hur andra människor väljer att leva sina liv! Jag värderar också min omgivning, även om jag jobbar för att minimera det, men jag försöker att hålla det för mig själv. Jag har inget behov av att uttrycka mina åsikter på det sättet.

Sen finns det underbara röster omkring mig som väljer att säga något helt annat:
- Vilken fin hund ni har!
- Vad mysigt det ser ut!
- Jag drömmer också om en hund!
- Vad roligt för familjen!
... och den mest underbara, som jag fick av vännen Eva...
- Vad härligt, i er familj finns det liksom alltid plats för en till!

Handlar det inte om att vara där någon annan är? Att glädjas med någon som är glad. Att bekräfta någon annans sinnesstämning och visa att jag respekterar dig och hur du väljer. I just det läget är det ju faktiskt skit samma vilken åsikt jag har i det ämnet eller...?

Jag föreslår att vi istället hyllar de som väljer att leva sina liv på ett sådant sätt som gör de glada och tillfreds! Till alla er som inte gör det; jag respekterar ert val och skulle ni vilja göra annorlunda, peppar och inspirerar jag gärna!

//Åse

Tack alla som besökte oss på UnderBARA BARN-mässan!

Vi hade jätteroligt på mässan och det är alltid spännande att möta föräldrar. Många kloka och roliga frågor! Nu är vi påfyllda och jobbar i rätt riktning. Till våren står vi på mässa i Göteborg och till hösten kommer det böcker...

Som ni sett har både Anna och jag livit med hund. Vi torkar kiss och räddar skor men i början på nästa vecka meddelar vi vem som vunnit utlottningen av vår e-kurs "Bli den förälder du vill vara"

//Åse

Jag har en hund som heter Ann-Britt... och hon kissar inne!

Hon är UNDERBAR! Ann-Britt gör underverk med oss.

//Åse

Vem ska spela huvudrollen när mitt liv blir film?

Här kommer några scener från filmen som är mitt liv.........
Igår kom jag och sonen hem vi 16 tiden
I Stellahundens säng låg det två skor,den ena var lite gnagad..... M:s naturligtvis,hon som verkligen älskar sina skor. Som har en liten låda till varje par och ser dem som sina barn ibland.
Tog Stella på bar gärning, när hon försökte släpa en halsduk samt gympapåse till boet.
Avhyvling.
18.00
Kalas
Mosters lilla M fyllde 1 år.
Uthärdade min mor i två timmar, men det var på hottehåret.
Ibland undrar jag vilken planet hon kommer ifrån och hur hennes fem barn kunnat bli hyfsat normala.
20.00
Kom hem
Stella har nu tre nya skor i boet.
Hon har inte bara inventerat hallen utan kört en runda i M:s rum.
En av M:s bästa Adidas skor , som ser ut som Stan Smith men har svarta detaljer istället för gröna är halvt uppäten.
Nästan hela bakkappan är bara ludd.
Stor sorg och gråt och jag förstår.
Då kommer grannen och är på röken, han vill prata luftvärmepump men det handlade nog mer om att frun inte var hemma och att han kände sig lite sällskapssjuk.
Det tog en halvtimme innan P baxat ut honom ur huset.
Lugnet spred sig,jag kryper upp i soffan och myser in mig i hörnan.
Tills P går in i vårt sovrum, där någon av katterna pissat ner hela sängen,täcke,kuddar,madrass,tutti!!!!
Där och då brister min man som i vanliga fall håller sig hyfsat lugn.
Hela tvättstugan blir belamrad med säng,P har argt hämtat saker på vinden.
Gamla skumgummikuddar,en sovsäck till honom,täcke och madrass till mig.
Han morrade och muttrade hela tiden så jag sa inte ens flasklock.
Sedan var det god natt på en mosig gammal kudde som luktade vind, i ett sovrum som såg ut som en tältplats, men med en svag doft av kattpiss....
Vaknade 7 imorse.
Började pussa på sonen, konstigt,han känns varm!
Tog tempen 37,9 ,ont i halsen,
-Det gör ont när jag sväljer mamma!
Vi slutade med Kåvepenin i söndags ,va fan är det här?
Flisahunden har börjat tokjucka på Stellahunden så jag orkar inte med henne, hon kastas in i tvättstugan tillsammans med alla sängkläder.
Jag vill jobba men ser hur min dag kommer bli upphackad som fan,jävlar,jävlar,jävlar.
Kom dessutom på igårkväll att vi bjudit hit folk på lördag,middagsbjud!
Ska börja med att städa fram köksbordet.
Puss å ha en bra dag/Hushållsslaven Anna

In my face!

Höstlov.
Smaka på det ni!
Jag har gjort det hela dagen och är rätt så trött.
Streptokocken snart 7 år var ju dessutom hemma förra veckan med halsont så vår samvaro är inte helt gnisselfri just nu.
Klockan 07.30 sitter han på min kudde,färdigklädd och klar.
Klockan 07.45 är frukosten äten och frågorna haglar.
Vad ska vi göra idag, är Jakob ledig, vem är ledig,kan vi hämta en kompis från fritids?
Han är överallt och alla min förslag dissas stenhårt, baka är botten,pyssla är skittråkigt och svampplockning är för gamla tanter.
Jag hade dessutom en liten , liten ide om att jag skulle kunna jobba en stund vid datorn.
GLÖM DET tänkte streptokocken och sitter innanför mitt skinn och kliar.
All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet och även om jag sprider onda ögonkast samt morrar så syns han.
Framåt 10 snåret börjar jag tycka att ideen om att hämta en kompis från fritids är hur bra som helst. Strålande bra, rent av.
Jag ringer en mamma.... och ber om att få hämta hennes son.
Glada och sams åker vi till fritids för en fritagning som lyckas.
Lugnet sprider sig i mitt hem och jag sätter mig vid datorn......
Då sitter det helt plötsligt två Gremlins i mitt ansikte, två Gremlins slåss om min uppmärksamhet och två Gremlins tycker att just han fick den minsta frukten,bullen,platsen vid bordet.
Imorgon blir det ny strategi,någon som har ett tips?/Anna

Längta hem

19 åringen bestämde sig en tisdag och drog redan på torsdagen.
För snabbt ska det gå och nya möjligheter och planer dyker upp snabbare än jag hinner blinka.
Veckan innan var det Milano som gällde men det blev Norge istället.
Luttrad mamma höjer inte ens ögonbrynet.

Nu är hon där,ska jobba skiten av sig, bli rik och sen dra till Asien på låååååång resa.
Hon delar hus med ett gäng svenskar.(ju fler desto billigare/roligare)
Hon lagar köttfärssås så att det räcker en hel vecka .(så behöver man inte tänka på mat)
Hon hugger på allt som heter jobb och har prövat att jobba på tvätteri.(Det sög fett... men hon har testat)
Jag är verkligen jättestolt.
Hon lever vuxenliv och klarar sig galant.
Men
Hon längtar hem.
Min lilla humla brummar ledsen i luren och mantrat Jag ger inte upp ,skorrar halvfalskt.

Jag lyssnar,peppar och kommer med glada tillrop när hon saknar kaffe,familjen,kompisarna och allt annat som är hemma.
Hemma finns kvar!
November ut!
Vänta tills lådan med ditt duntäcke kommer!

Hur det än är och hur det än blir så är jag stolt.
Jag tycker det viktigaste är att våga pröva, att ha modet att testa sina vingar.
Att våga flyga fritt
och det har min humla gjort./Anna

En kissblöja på huvudet

Kände mig nere igår och utstrålade deppighet. Såg tv-programmet "Första Andra Tredje" härom dagen och funderade på om man kan lämna in barn till auktionen. Tog upp det med maken som undrade om vi skulle ha något lägsta pris. Vi kom fram till att vi inte har några sådana krav - vi kunde till och med tänka oss att betala en slant.

Vad är det med barnen? 3/5 är galna! Passar på att njuta av resterande femtedelar och tänker att det är tur att i alla fall maken och jag är på lag.

Så igår då, när jag var ledsen, kommer tonåringen och lägger armen om mig. Jag förbereder mig på ett judokast och tänker att jag inte kommer orka stå kvar. Men det kommer inget judokast...
Så underbart att få en arm runt sig från sin långa, stora tonåring. En stor, liten gest.
Han ska inte auktioneras!

Vid matbordet blir jag själv med småtjejerna. Den galna 3-åringen, uppfattar min sinnesstämning och försöker att få mig att förstå att hennes dag inte heller varit så rolig;
- Idag blev jag ledsen på fröknarna.
- Vad var det som hände?
- De kallade mig för bajskorv och det tycker jag inte om!
Nu kan varken jag eller 5-åringen hålla oss för skratt. Vi försöker i alla fall.
- Nämen, nu skojar du med oss va?
- Nej, de sa så - många gånger!
- Nämen, vi tror att du skojar med oss!
- Jaaa, jag skojar och sen kan man ta en kissblöja och lägga på huvudet så att det bara rinner ner kiss i hela ansiktet.
Vi skrattar och hon har rott sitt roa-mamma-projekt iland. Proffsigt!
Hon ska inte auktioneras!

Senare på kvällen kommer den mopsiga 11-åringen hem från träning. Får en stund själv med honom och storebror och passar på att prata om hur trist jag tycker det är hemma just nu. Alla går runt och surar, är frustrerade och totalt utan impulskontroll. Hur vill ni ha det? Jag berättar hur jag skulle vilja att det var. Tonåringen grymtar lite och jag förstår inte helt vad han vill säga men han ligger redan på plus. 11-åringen kommer med kloka inlägg, hummar och nickar. Föreslår hur han vill bli väckt på morgonen för att må bättre. Nu börjar livet kännas lite lättare. Han ska inte auktioneras!

Trött och betydligt mindre deppig somnar jag in på soffan. Vaknar av telefonen. Äter en halv chokladkaka. Tänker på att jag är rik och att det är okej att vi inte är glada jämt och att vi inte förstår varandra alla gånger. Det är okej.

//Åse

Jag vill ha en hund och hon ska heta Ann-Britt!!!!!

Jag drömmer om hundar på nätterna. Har spanat in den fina Cockerpoon (blandning mellan Cocker spaniel och Pudel). Jag har gått med i ett Cockerpoo-forum på nätet och i lördags var jag på Cockerpoo-träff. Jag har skitkul men riskerar hela min image.

Tonårssonen vägrar gå ut med en "Cockerpoooooo". Vad säger jag om någon frågar vad det är för ras?! Ska jag säga "det där ordet" då?! Jag har berättat om hundtricket och andra tonåringar som, med glädje, går med sina hundar på agility och som är jättelyckade (tror jag).

11-åringen delar mina drömmar och längtar, längtar, längtar... 10-åringen tycker hund är okej om den är liten och inte når honom om han står i soffan. Småtjejerna bryr sig inte ett spår och maken tycker att; "om du väldigt gärna vill, så kör vi så". Fina, bästa, älskade man!

Mödrar och fäder i vår närhet hänger som vanligt inte med i svängarna och tycker nog att det här är ännu ett av Åses och Anders impulsiva infall.

Ja, vi är impulsiva och snabba. Det funkar för oss. Det mesta blir jävligt bra och när det inte blir det, löser vi det tillsammans. För vi är oslagbara!

SENAST DEN 31/10 2008 HAR VI EN ANN-BRITT! (Funkade ju när jag ville ha en lokal i Midsommarkransen.)

//Åse

Avslutade midsommarhelgen med en "Lasse Kongo"

Har just avnjutit midsommar 2008 i båten med familjen. Fett med härligt!

Nu när jag överlevt avslutningarna - i år igen - och haft en bra midsommar känner jag att jag börjar bli riktigt skön. Annat var det i torsdags då vi hetspackade (glömde bara småtjejernas tandborstar, mina tamponger, mina glasögon och parmesanosten - jävligt bra jobbat tycker jag) och åkte med långa inköpslistan till storköpet på väg till båten. Som det suger att handla i storköp man aldrig tidigare handlat i! Vi hittade typ inget och allt var skitdyrt (ruttna jordgubbar för 40 kr lådan!). Åkte i alla fall därifrån med några kassar och ett par tusen spänn mindre i plånkan.

Kom ut till Träskö Storö där vi sammanstrålade med tio andra båtar. Midsommarafton kommer och någon i sällskapet föreslår gemensam midsommarlunch, iland!!! Knytis - hurra vad kul!!!!!

Finns det någon, på riktigt, som tycker att knytis är kul? Jag får ångest! Jag har köpt den mat jag vill äta och mår asdåligt av att ställa den på ett bord bland det andra människor tänkt äta - fast jag tror att de som föreslår knytis är de som köpt äcklig mat och alldeles för lite. Jag blir sjukt misstänksam när det vankas knytis.

- Ungar, nu tar ni av vår mat, fort som fan! Ös tallrikarna fulla så att det blir tomt på knytisbordet. Ge fan i de andras skålar, för då måste vi bara bjuda. Okej, ni väljer om ni vill ha vår goda genomtänkta mat (prinskorv, köttbullar, potatis och tre sorters sill) eller om ni vill äta de andra familjernas micrade Gorbypiroger.

Bära, bära, bära. Få ner familjen på marken, efter att de öst tallrikarna fulla. Försök njuta av den lunchen! Jordgubbarna fick stå kvar i båten. De åt vi i smyg medan de andra bastade, tillsammans - hua, hua!

Okej, det var lite trevligt att träffa de andra, ganska mycket faktiskt men det var jätteskönt när vi åkte till den egna viken på midsommardagen. Vi blommar när vi får grotta tillsammans. Jag tror att vi alla har ett grymt behov av att umgås just nu - vi myser i kvadrat.

Idag när vi åkte hem kände jag mig som en ny människa. Vi tar bilfärjan från Rindö.
T - Mamma, jag kissar på mig!!!!!!!!
Åse - Du får hålla dig till vi kommit över till andra sidan.
T - Det går inte!!!!!
Åse - Ja, jag vet inte vad vi ska göra då.
T - Kan jag inte göra en Lasse Kongo?
Åse - I vaddå - vi har väl ingen flaska här?
T - Jo, H har en gammal Mc Donalds-mugg.
Åse - Vad gör vi av den sen då?
T - Vi slänger ut skiten!
Åse - Det kan vi väl inte göra!
T - Sluta dividera och ge mig muggen innan jag pissar ner hela bilen!

Historien fick ett lyckligt slut och en buske i Vaxholms hamn blev jätteglad över extra gödning. För er som inte vet vad en Lasse Kongo är, rekommenderar jag er att se filmen Torsk på Tallin.

Glad sommar!
//Åse

Först på listan

Nu när alla avslutningar är gjorda, alla studenter firade och alla fikakorgar uppätna utbreder sig lugnet...
Det är sommarledigt, äntligen.
Jag har en kort men ambitiös lista att göra.
Det första är att städa förrådet där man nu tar sig in på egen risk.
Det andra är att städa garaget där bilen åker in med hjälp av skohorn och god vilja från fyra vinterdäck
som ligger kvar från en bil vi inte längre äger....

Jag bestämmer mig för att börja i förrådet.
Tar mig in,ställer mig där mitt i allt bröte.
Ingen inspiration kommer till mig.
Jag börjar plocka lite planlöst bland färgpytsar och gamla penslar, lusten är obefintlig.
Jag glor runt på alla papperspåsar och kartonger som bara står.
Varför har vi sparat en hel låda videofilmer?
Energinivån under nollsträcket.

Sonen öppnar dörren och frågar vad jag gör.
Jag städar säger jag.
Gör du inte, säger han, du står ju bara där!

Jag lägger ner städet för ett tag, har hela sommaren på mig eller igentligen hur mycket tid jag bara vill.
Jag ska göra saker när jag har lust,inte för att jag har en lista.
Det här ska bli en listfri sommar,en kravfri sommar, faktiskt en helt fantastisk sommar.
Det är det enda som står på min lista.//A

Hur galet får det bli?

... en mysig tur med båten - bädda rent - och bädda ur - hem - lördagsmysa - mannen upp tidigt - jag får sova, tack o lov - sen upp - arra diverse utflykter, avslutningar, tandläkarbesök, brännbollskvällar - lyckas servera ungarna frukost - tror att jag har en lugn dag framför mig (jävla rookie!) - lillH ska på kalas på Leklandet ("mamma jag vet inte om jag vågar åka till det landet") - slog in presenten då jag slog in den förra i fredags (fan vad smart jag är!!) - fixar med en stödmamma som kan hjälpa H i det "nya landet" - klipper K som blir jättefin - fixar lunch - arrar present och skjuts till K som ska på bowlingkalas - just fan, T har ju fotbollsträning och ska ha pengar till klubbkläder med sig - vem passar M eftersom storH är hos en kompis, lillH på kalas, K på kalas , T på träning pappan på jobbsegling och mamman på väg till Umeå - ja, inte vet jag men det ordnar sig väl - K är klar för kalas ska bara lufta marsvinen i trädgården, kommer då på att den nya frisyren får honom att se ut som en pajas, tant eller kärring - jamen, jag tycker du är jättefin! - jag tänker inte gå på kalaset och jag tänker inte gå till skolan!!!!!!!!!!!!!!!!! - mitt hjärta blöder och jag börjar få fett bråttom till Arlanda - vi fixar frissan med asmycket gelé och spray - nu har jag tio minuter på mig att få ner väskan från vinden, packa, klä om och få iväg T på träning - då, kommer älskade mannen in genom dörren efter en dags segling med höjdarna på Ericson - tror att jag pussar på honom men kommer inte riktigt ihåg - han kör mig till tunnelbanan - hinner med tåget!

Nu är jag på elevhemmet i Umeå igen och hemma har mannen övertagit stafettpinnen. Jag missar skolavslutningen men hinner hem till gårdsfesten på dagis på onsdag.

Nästa vecka, när skola och aktiviteter är avslutade, kommer mitt liv se helt annorlunda ut och jag kommer tänka att; shit jag överlevde den här gången också!

Så här ser mitt liv ut så här års och det känns faktiskt okej.

//Åse

Pusselbitar

Att vara mamma är som att vara ett tusenbitars pussel.
Alla kantbitar som håller ihop konstruktionen, alla blåa himmelsbitar i en hög som man tar sist när allt annat fallit på plats ( så är det för mig iallafall) Vissa mörka bitar som man inte har en aning om var de ska passa, är det vatten? eller kanske mitten på huset?
Man testar allt och plötsligt faller den på plats... Ahhahh!

När sen hela pusslet är lagt och bilden ligger färdig så saknas det en eller två bitar, jag ser vad bilden föreställer men den är inte komlett, den är inte hel. Det stör att det fattas bitar.

Igårkväll var mitt pussel komplett......
Alla mina tre barn runt köksbordet,pratande, skrattande,rapande,retande.
Ingen bit fattades och jag kände mig hel./Anna

Vilka modiga barn jag har!

Äldsta sonen började på judo i höstas. 13 år gammal. Efter att ha spelat fotboll i flera år, bestämmer han sig för att sluta med det. Tänker ett tag och bestämmer sig sedan för judo, som småbrorsorna börjat med halvåret innan.

Tufft att komma in som 13-åring och total nybörjare. Det är ju i den här åldern många slutar och sedan inte börjar på något nytt för att det är så jobbigt att vara nybörjare. Men H gör det och har så kul. Klubben, SPIF judo, är helt fantastisk! Det är som om sonen hittat sin grej. Vi ser hur han växer och det är SÅ härligt!

I helgen var det dags för den första tävlingen - i Sundsvall. Jag lämnar H vid en mack i Solna därifrån de ska åka med hyrd minibuss. De ska övernatta i en dojo i Söderhamn och sen ta sig vidare till Sundsvall. Han ser sjukt hängig ut när jag lämnar av honom och jag vill helst ta med honom hem, lägga honom i en vagn och bädda med fårskinn. Min unge! Han kastar sig ut i ovisshet.

På lördagen ringer han! Har vunnit silver! Är så in-i-helvete glad! Bubblar om allt som hänt, om hur lättad han är över att det gått så bra och hur roligt han har.

Om han växt av att börja på judon så växte han ännu mer av det han gjorde i helgen.

Andra sonen bestämmer sig för att åka två veckor på kollo - utan kompis - i sommar. Lägg därtill önskemål om att få börja i ny skola, med musikinriktning, till hösten . På lördag är det intagningsprov.

Som coach träffar jag, dagligen, människor som gör stora och modiga saker. Jag har nog bara glömt hur modiga mina barn är.

Fan vad glad jag är för mina modiga barn! Vill de sen bli nerbäddade i fårskinn - så finns jag här!

Älskar er!

//Åse

Stora barn, STORA bekymmer

Stora barn:

Går på lokal Inga konstigheter ! De har åldern inne och bestämmer själva. Det är kul att gå ut!
Blir nermejade av pruttfulla killar på krogen Hur kommer det sig att killar inte bara blir Ap-raka
utan även får en apas rörelsemönster? Förklara det den som kan?

Ringer mamma 00.30 en lördagnatt-Vad är ett glas vatten vid sängkanten jämfört med en blixtsnabb åktur till akuten. Hela kudden satt kvar i mammas ansikte. M hade serietidningsbula, hjärnskakning och varit avsvimmad.

Får ensam ligga kvar för observation- Åk hem och sov nu mamma!
Kl. 04.00....

Bestämmer själv att hon vill åka hem dan efter- Vinglar och ser suddigt men kan typ inte vara kvar på en sal som luktar kiss och gammal tant...

Bestämmer själv att det är helt OK att mingla med kompisar och gå till affären och hämta sin nya mobil trots yrsel och illamående.
jada jada bla bla bla tycker hon om sin oroliga mamma.

Kommer själv fram till att det att det är bäst att göra en reklamation d.v.s åka tillbaka till sjukhuset.....
Kan du köra mig mamma?

Här tar sjukvården över, det blir fasta, dropp, skallröntgen, ett par coola övernattningar på sal med gamla tanter.
Men idag är det fredag och då börjar det stora barnet bestämma igen.
Jag har bestämt att åka hem idag!
Kan du hämta mig mamma?

Jag vill inte ligga inne över helgen!
För hur kul är det på en skala!

Dessutom åker jag och E till Grekland på måndag så jag behöver packa!
För vi ska åka till vilket pris som helst!

Jag önskar just bara idag att myndighetsåldern borde höjas till 25 år, att ens barn ska ha lapp från mamma om de ska boka en resa eller bli utskrivna från sjukhus.
Jag önskar också bara små barn och små bekymmer.
Kan jag få det?/Anna

Åtta ben! Tacka för att den kunde springa!

Har just fått veta att spindlar har åtta ben! Jag som skrapade sex från toffeln och hittade det sjunde som ett kycklingben på skrivbordet...

... vart tog det åttonde vägen....?

//Åse

Den spindeln hade fett mycket hjärna!

För ett par veckor sedan råkade jag på en spindel som sprang runt på mitt kontor. Jag är inte rädd för spindlar men kände ändå att den var på tok för stor och köttig för att få dela lokal med mig (dessutom utan att betala hyra). Ville inte riktigt ta i den utan försökte fösa ut den med min toffel, vilket inte gick. Istället lyckas jag få upp den på dörrmattan samtidigt som jag, med andra handen, öppnar ytterdörren. Spindeln är väldigt stor och jag börjar känna mig ganska uppjagad. Sliter upp dörren, vrålar ut ett stridsrop och skickar iväg både matta och spindel. Jag ser spindeln som landat på marken, ett par meter framför ytterdörren.

Pjuh... det där var inte kul, hinner jag precis tänka när jag ser hur den jäveln vänder sig om och, med mord i blicken, tar sats och springer fort som fan mot mig och dörren. Jag är lite snabbare och lyckas slå igen dörren precis framför näsan på den.

Tänker faktiskt inte så mycket mer på det här förrän jag nu i veckan kommer till kontoret efter några dagars bortavaro. Sticker nyckeln i låset och känner mig så där glad och lycklig, som jag alltid gör när jag får komma till mitt fina kontor. Slår upp dörren...
... och vad ser jag?!

Något stort, ludet och hånleende som höjer ett av de sex och ger mig ett långfinger. På min dörrmatta! På insidan (hur fan gick det till)!

Nu glömmer jag helt bort att jag inte är rädd för spindlar. Jag reagerar blixsnabbt, sliter tag i min toffel - hinner tänka att det kommer krasa något grönjävligt.

Sen höjer jag toffeln och skriker riktigt högt (det höjer min fighting spirit och tar bort en del av kraset, tror jag) och smackar till. Precis innan jag träffar hör jag någon väsa "I'll be back".

Efteråt är alt tyst och lugnt. Jag låter toffeln stå kvar men sätter en gul post it-lapp på den där jag skriver; Obs spindeln!

Tar mina prylar och åker hem.

När jag berättar om händelsen på kvällen ser barnen på mig med beundrande blickar. Maken undrar om han ska åka upp och ta hand om liket. Ok, men då vill jag att du spikar fast honom i kistan, så den fan inte kan komma tillbaka igen. Nej förresten, jag tar honom själv imorgon bitti.

Dagen efter kommer jag till kontoret, öppnar dörren och vem sitter på min dörrmatta...

Nej då, han låg kvar under toffeln för att inte säga integrerad med toffeln. Jag bröt loss eländet från golvet och skrapade bort resterna. När jag äter min lunch ser jag något, typ kycklingklubba, på mitt skrivbord. Tittar lite närmare och ser att det är ett av de sex, med långfingret fortfarande höjt.

//Åse

Tandlöse mannen

Jag har en riktig goding här hemma, söt som socker är han.
Två framtänder saknas i underkäken och sedan igår två stycken i överkäken.
När han gnaver på ett äpple gör han det från sidan och visslet funkar inte så bra det heller.

Tandlöse mannen vill veta hur mycket stålar man kan få av tandfen, för tio kronor är ju ändå
lite snålt för en av hans små vita pärlor.
Han har hört att om man lägger tanden i vattenglas får man en tia.
Jag nickar och håller med.
Men om man lägger tanden under kudden får man en tjuga, för det har T i tvån sagt.
Vet jag inget om säger jag.
Men om man lägger den under mattan i sitt rum blir det en hundring!
Säger tandlöse mannen och ler med hela sitt tandlösa garnityr.
Vem har sagt det frågar jag.
Men det kommer han inte ihåg så jag frågar om det är en luring.
Men det förnekas bestämt......

På kvällen riggar vi vattenglaset efter alla konstens regler,lagom högt glas,lagom med vatten och en alldeles vansinnigt söt tand på botten.
Vi ställer glaset i fönstret,efter en stund ropar mannen.
Jag går in i hans rum.
-Snälla mamma,kan vi ställa glaset i hallen istället för jag tycker det är äckligt med tandfens
vingar, om dom ska slafsa runt här inne i mitt rum.
Han säger det på fullt allvar så jag håller masken och nickar, självklart behöver inte tandfen flaxa in i hans rum.
Jag frågar om det är OK att glaset står i mitt rum och det är det.
Så sen låg jag vaken hela natten och väntade på att hon skulle komma men inte fan dök hon upp.....
Så i morse blev jag tvungen att rigga med en tia så att tandlöse mannen skulle tro att hon varit och hälsat på.
Vad gör man inte för sina barn?/Anna

En söndagkväll på elevhemmet

Jag har förflyttat mig tillbaka i tiden och till Umeå. Ska utbilda coacher här imorgon och bor på Forslunda gymnasiums elevhem. Intressant! Sedan jag fick veta att vi skulle bo här har jag skojat om att jag inte vill ha något spring i korridorerna och att lamporna ska vara släckta senast 21.00 (men det är okej att prata, lite tyst, fram till 21.30).

Efter kort flygresa sätter vi oss i taxin och far förbi city och ut på landet. Taxichauffören släpper av oss på en ödslig plats, typ industriområde. Vi har fått instruktion om att våra nycklar ligger i den gröna brevlådan på elevhemmets gavel. Vi hittar den och våra nycklar och lyckas efter visst letande hitta vår barack.
Kliver in.
Öppnar dörren till vår korridor.
Techno - det här kan ju bli något!
Stöter ihop med några kids som bor i samma korridor.
Inser att vi inte har toalett och dusch på rummet men lakan och handduk - yippi!
Kollar in tv-rummet där kidsen hänger som klasar i sofforna.

Vi är nu informerade om att det tar typ 45 minuter att gå till närmaste affär och att vi kan äta frulle i skolbespisningen imorgon. G har dragit sig tillbaka med en film och sin dator och jag bloggar samtidigt som jag undrar var mitt moderskepp tog vägen.

Undrar om kidsen blir sura om jag går i och slår på nyheterna?

//Åse

Det ligger en hög i min hall

Idag är det naturskola!
Vilket innebär Helvetesmorgon!
Det börjar redan när 6 åringen slår upp ögonen.
-Vad är det för dag?
Torsdag! säger jag med äckelglad röst.
-ÅÅÅ nej inte naturskolan skriker sonen.
Ska jag gå på det hela livet, eller?
Nej snart är det slut för terminen säger jag.
-Men sen börjar det i ettan igen och i tvåan och i trean.
Ät din frukost nu säger trött mamma.
Jag vill inte gå idag, det är tråkigt hulkar sonen.
Så här fortsätter det....
Jag trugar,peppar,blir tyst.
Sonen snyftar,gnäller och surar
Sedan har vi nått nålsögat,hallen och ytterdörren!
Helt plötsligt ligger det en liten hög i hallen, en lealös utan ben.
Jag lägger mig bredvid lika lealös, luften har gått ur mig.
Vi ligger där och glor på varandra,länge.
Då reser sig sonen upp och säger
-Vi får skärpa oss nu mamma, ibland måste vi göra saker som inte är kul.
Den kloke mannen sätter på sig jackan och öppnar dörren.

Som jag älskar dig unge,som jag älskar dig!
/Anna

Jag skrev och skiten försvann!

Nu är jag arg! Hade bloggat fett och klickade på "publicera". Vad händer? Jo, det mobila bredbandet hade, av någon outgrundlig jävla anledning, kopplat ner och vips - var hela texthelvetet borta!

Jag hade skrivit om hur vi, från och med nu, kommer att blogga kontinuerligt med minst ett inlägg i veckan. Hade skrivit en massa bra, kloka och roliga saker men jag tänker inte skriva om det en gång till - för nu är jag sur!

Bye bye!

//Åse