Monday, October 27, 2008

In my face!

Höstlov.
Smaka på det ni!
Jag har gjort det hela dagen och är rätt så trött.
Streptokocken snart 7 år var ju dessutom hemma förra veckan med halsont så vår samvaro är inte helt gnisselfri just nu.
Klockan 07.30 sitter han på min kudde,färdigklädd och klar.
Klockan 07.45 är frukosten äten och frågorna haglar.
Vad ska vi göra idag, är Jakob ledig, vem är ledig,kan vi hämta en kompis från fritids?
Han är överallt och alla min förslag dissas stenhårt, baka är botten,pyssla är skittråkigt och svampplockning är för gamla tanter.
Jag hade dessutom en liten , liten ide om att jag skulle kunna jobba en stund vid datorn.
GLÖM DET tänkte streptokocken och sitter innanför mitt skinn och kliar.
All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet och även om jag sprider onda ögonkast samt morrar så syns han.
Framåt 10 snåret börjar jag tycka att ideen om att hämta en kompis från fritids är hur bra som helst. Strålande bra, rent av.
Jag ringer en mamma.... och ber om att få hämta hennes son.
Glada och sams åker vi till fritids för en fritagning som lyckas.
Lugnet sprider sig i mitt hem och jag sätter mig vid datorn......
Då sitter det helt plötsligt två Gremlins i mitt ansikte, två Gremlins slåss om min uppmärksamhet och två Gremlins tycker att just han fick den minsta frukten,bullen,platsen vid bordet.
Imorgon blir det ny strategi,någon som har ett tips?/Anna

Friday, October 17, 2008

Längta hem

19 åringen bestämde sig en tisdag och drog redan på torsdagen.
För snabbt ska det gå och nya möjligheter och planer dyker upp snabbare än jag hinner blinka.
Veckan innan var det Milano som gällde men det blev Norge istället.
Luttrad mamma höjer inte ens ögonbrynet.

Nu är hon där,ska jobba skiten av sig, bli rik och sen dra till Asien på låååååång resa.
Hon delar hus med ett gäng svenskar.(ju fler desto billigare/roligare)
Hon lagar köttfärssås så att det räcker en hel vecka .(så behöver man inte tänka på mat)
Hon hugger på allt som heter jobb och har prövat att jobba på tvätteri.(Det sög fett... men hon har testat)
Jag är verkligen jättestolt.
Hon lever vuxenliv och klarar sig galant.
Men
Hon längtar hem.
Min lilla humla brummar ledsen i luren och mantrat Jag ger inte upp ,skorrar halvfalskt.

Jag lyssnar,peppar och kommer med glada tillrop när hon saknar kaffe,familjen,kompisarna och allt annat som är hemma.
Hemma finns kvar!
November ut!
Vänta tills lådan med ditt duntäcke kommer!

Hur det än är och hur det än blir så är jag stolt.
Jag tycker det viktigaste är att våga pröva, att ha modet att testa sina vingar.
Att våga flyga fritt
och det har min humla gjort./Anna

Wednesday, October 15, 2008

En kissblöja på huvudet

Kände mig nere igår och utstrålade deppighet. Såg tv-programmet "Första Andra Tredje" härom dagen och funderade på om man kan lämna in barn till auktionen. Tog upp det med maken som undrade om vi skulle ha något lägsta pris. Vi kom fram till att vi inte har några sådana krav - vi kunde till och med tänka oss att betala en slant.

Vad är det med barnen? 3/5 är galna! Passar på att njuta av resterande femtedelar och tänker att det är tur att i alla fall maken och jag är på lag.

Så igår då, när jag var ledsen, kommer tonåringen och lägger armen om mig. Jag förbereder mig på ett judokast och tänker att jag inte kommer orka stå kvar. Men det kommer inget judokast...
Så underbart att få en arm runt sig från sin långa, stora tonåring. En stor, liten gest.
Han ska inte auktioneras!

Vid matbordet blir jag själv med småtjejerna. Den galna 3-åringen, uppfattar min sinnesstämning och försöker att få mig att förstå att hennes dag inte heller varit så rolig;
- Idag blev jag ledsen på fröknarna.
- Vad var det som hände?
- De kallade mig för bajskorv och det tycker jag inte om!
Nu kan varken jag eller 5-åringen hålla oss för skratt. Vi försöker i alla fall.
- Nämen, nu skojar du med oss va?
- Nej, de sa så - många gånger!
- Nämen, vi tror att du skojar med oss!
- Jaaa, jag skojar och sen kan man ta en kissblöja och lägga på huvudet så att det bara rinner ner kiss i hela ansiktet.
Vi skrattar och hon har rott sitt roa-mamma-projekt iland. Proffsigt!
Hon ska inte auktioneras!

Senare på kvällen kommer den mopsiga 11-åringen hem från träning. Får en stund själv med honom och storebror och passar på att prata om hur trist jag tycker det är hemma just nu. Alla går runt och surar, är frustrerade och totalt utan impulskontroll. Hur vill ni ha det? Jag berättar hur jag skulle vilja att det var. Tonåringen grymtar lite och jag förstår inte helt vad han vill säga men han ligger redan på plus. 11-åringen kommer med kloka inlägg, hummar och nickar. Föreslår hur han vill bli väckt på morgonen för att må bättre. Nu börjar livet kännas lite lättare. Han ska inte auktioneras!

Trött och betydligt mindre deppig somnar jag in på soffan. Vaknar av telefonen. Äter en halv chokladkaka. Tänker på att jag är rik och att det är okej att vi inte är glada jämt och att vi inte förstår varandra alla gånger. Det är okej.

//Åse