Tuesday, September 29, 2009

En tråkig attityd - vad fan är det?

Har torra lärare tagit patent på ordkombinationen tråkig attityd? Vet inte hur många gånger jag fått höra att min 12-åring har just en sådan, tråkig attidyd (eller ett tråkigt sätt och attityd, som det stod i mejlet - ett attityd? Jag är ert nya svenskläraret?)? Okej, nu är jag taskig. Jag kanske till och med har en tråkig attityd?

Jag kan tycka att det är väldigt fantasilöst att skicka ett mejl med tre meningar, alltid samma tre meningar. Redan det andra mejlet för några år sedan andades fantasilöshet (nu är vi uppe i tresiffrigt antal). Jag får en bild av någon som står och bankar pannan i en vägg och missar att öppna dörren som finns en meter till höger. Tänker att vi själva möter vår son med fantasi, respekt, hopp och klurighet. Många dörrar har vi öppnat genom åren. Somliga har varit svåra att finna men vi har alltid funnit dem till slut. Några få gånger har vi bankat pannan i väggen men eftersom det aldrig ger resultat, och dessutom gör ont, har vi höjt blicken och tittat oss omkring. Om vi som föräldrar står för fantasi, positivism och lösningsfokus, så står skolan för boxtänkande, negativism och problemfokus. Vi väljer hur vi vill förhålla oss och det gör skolan också. Vårt sätt funkar bra, även om det inte alltid är lätt. Skolans sätt funkar inte alls och det verkar alltid svårt.

Det andas något så otroligt håglöst och nedvärderande över tråkig attityd att jag blir galen! Uttrycket väcker jävulen och tonårsrebellen i mig. Jag tänker fula tankar och vill genast göra något "fel". Kan det vara så att min son funkar likadant? Är det kanske så att fler än vi funkar så? Är det möjligtvis så att skolan får vad de omedvetet/medvetet ber om?

DN har under några månader givit läsarna chansen att adoptera ord för att de inte ska försvinna. Härmed startar jag motsatsen - ordbegravning. Jag är först ut och har just grävt en stor, djup och jävligt lerig grav åt tråkig attityd. Ner med skiten och sen finns den inte mer. Nästa gång jag hör någon uttrycka de där orden (typ i ett mejl från skolan i övermorgon) kommer jag lägga ner noll och inget i energi på att försöka förstå, tolka eller irritera mig. Min energi kommer läggas enbart på min son, mitt föräldraskap och vår fina relation till varandra!

K du är underbar! Skolan är tänkt för alla men funkar inte riktig så. Pappa och jag hjälper dig hur mycket som helst - vi tröttnar aldrig! Du med din härliga personlighet kommer att ta dig dit du vill - på ditt sätt.

Med kärlek, mamma.