Hur man gladar upp en liten syster.

Shit, vad imonerad jag blir! I morse gick det upp för mig vilken gåva det kan vara att ha syskon (har ju inga egna). 4-ringen bryter ihop när jag hittar en hög med plastbokstäver i hennes rum och frågar om hon tagit med sig dem från dagis.

Först försöker hon med att alla fått bokstäver av fröknarna för att lära sig skriva sina namn (snabbtänkt). Jag köpte inte riktigt den eftersom det hade varit sjukt taskigt av fröknarna att ge ungarna helt fel bokstäver för att kunna bygga sitt eget namn. Snabbt kontrar dottern med att "de bara låg i min ficka". När jag dissar även det argumentet, bryter allt samman.
DU ÄR DUM MAMMA!!!!! fet smäll i dörren - dotter innanför, jag utanför.

Jag är trött och var, från början, beredd på striden som komma skulle men känner nu att jag inte vill. 6-åriga storasyster brukar vara bra på att "glada upp" lillasyster men orkar inte heller. 12-årige storebror tar sig an uppdraget. Han förklarar sitt upplägg; först måste jag ömka lite - å, är du jätteledsen, stackars dig... sen snackar vi.

Vad som sedan händer, vet jag inte eftersom det sker bakom lykta dörrar. Efter en stund öppnas dock dörrarna och förhandlingarna verkar vara över. Glad 4-åring väljer dagens outfit tillsammans med stor bror, som håller upp det ena plagget efter det andra. Han är helt med på vad som menas med en "för brun" kjol och tar genast fram en annan.

Efter en stund vågar jag mig in i rummet och blir då informerad om den överenskommelse som träffats. Stor bror berättar; liten syster ska ta bokstäverna i fickan. Ha dem där medan de är på gården och leker. När de går in, ska hon "leka järnet" med bokstäverna och sen lägga tillbaka dem bland de andra i bokstavsburken.

4-åringen är nöjd. Säger till och med att jag är den finaste, snyggaste och coolaste mamman - alltid. 12-åringen har växt en bit till. Jag är stolt, tacksam och förundrad. Familjefriden har åter sänkt sig över Teiners.

Ja, vad säger man? Vad hade jag lärt mig om jag haft syskon. Säkert något jag nu får lära mig på någon kurs för dyra pengar.


//Åse

Medlare

Sonen har kommit på hur han kan skicka mail till mamman och pappan och storkusinen Tompa.
Jag får såna där fina som gör en mamma varm i hjärtat : Hej mamma Hur mår du jag mår bra puss puss L. Gulligt fint,något att spara. Jag printar ut och lägger i sparpärmen. Ååå,han kommer åma sig som en metmask den dagen jag plockar fram och visar alla gulligheter för hans tjejer. Eller jag kanske låter bli? Hmm,tillbaka till medlingsuppdraget.
I lördags gick mailandet åt pipsvängen. L satt vid datorn och skickade inbjudningsmail till sin pappa. Pappan som har mail i sin telefon svarade för fort, dvs. sprang ner för trappan för att säga att han blev glad.
Glad blev INTE 7åringen, pappan förstörde hela överraskningen och L hann inte gömma sig på rätt ställe och pappan kom rusande alldeles för snabbt. ARG och besviken 7 åring som måste hämnas.. vad är bästa hämnden?
Sonen skickade elaka och sura mail till pappan som inte blev glad. De där två är ibland alldeles för lika för sitt eget bästa. Så helt plötsligt satt jag mittemellan två surbullar i soffan. Lördagsmyset stod uppdukat,godis och läsk samt tre glas. Men frosten i soffan gjorde mys till frys.
Den glada stämningen infann sig inte!
I ena ringhörnan: sur och ledsen pojke, i andra ringhörnan sur pappa mellan dessa två kämpar satt jag som hade hoppats på en trevlig lördagskväll tillsammans.
Jag hör mig själv säga- så farligt var det väl inte, ni kan väl bli sams nu!
Iskall tystnad från båda ringhörnor. Efter en stund kände jag att det inte gick att överleva i detta frostiga klimat så sagt och gjort, jag gick ner och satte mig vid datorn. Med mig tog jag hela godisskålen och den stora läskflaskan. Meddelade frostknölarna att jag,godis och läsk skulle återvända när solen sken igen!
Fredsförhandling när den är som bäst…
Jag hade något de ville åt så det var bara att bita i det sura och bli sams för annars, inget godis och ingen läsk. Det tog en stund innan jag blev tillbakaropad.
Tänk om jag då hade ätit upp hela skålen med lördagsgodis!
Tanken är skrämmande men rolig, men jag vågade inte pröva. /Anna