Nu får du bita ihop!

6-åringen var magsjuk igår men absolut frisk idag tyckte jag och maken med förnuftet djupt bortträngt. Vi har ju SÅ mycket och viktigt jobb idag.

- Jag mår illa...
- Ja, det kan man göra ett par dagar innan magen kommit igång riktigt. Men du ska ju till Konserthuset idag. Det blir väl kul! Så ta på dig skorna nu. 6-åring sitter på bänken i hallen och tittar uppgivet och blankögt framför sig. Jag tittar bort och tänker; jo, hon är frisk och kräktes ju bara lite igår och det var ju faktiskt mitt på dagen och sen kom det inget mer. Jo, hon är frisk idag!

För att understryka riktigheten i beslutet att lämna henne till skolan idag utbrister jag med bestämd röst,
- Spela inte på att du varit sjuk nu. Ibland får man bita ihop lite.

Dottern svarar inte ens utan reser sig upp och tar på sig skor och ytterkläder, greppar ryggan och går mot dörren.

Pappan och två flickor går ut genom dörren. Tittar på dottern genom dörrens runda lilla fönster. Ser en fin liten nacke eftersom huvudet lutar uppgivet fram.

SMACK! Något slår mig med full kraft i magen. Sanningen/dåligt samvete/ömhet/kärlek? Tar hand om mig själv några sekunder och kastar mig sen på mobilen för att ringa maken. Han svara inte och bilen åker iväg.

Efter en stund ringer maken upp och låter på rösten som jag känner det i kroppen.
- Vad är det? frågar jag.
- Jag har H i bilen. Det går ju fan inte att göra så här mot en människa! Hon åker med mig idag!

Vi delade på dagen och jag fick chansen att berätta för H hur jag tänkte i morse och att jag är hemskt ledsen för det.

Fina, fina, älskade barn! Du är mitt allt!

/Åse

Konsekvens

Hämtade sonen på fritids igår,någonstan under dagen hade han fastnat i ett träd eller gren och fullkomligt rivit sina täckbyxor i småsmulor.
Grenen hade fastnat i en söm så hela benet var öppet och allt det vita täckbyxelurvet hängde fritt.
Byxorna såg ut som en prydnadskudde utan fodral.
Andra benet hade också fått sig en duvning men den revan var bara ett finger långt. Där tror jag att han hade hjälpt till för att kompensera för den andra revan,men jag grävde inte mer i det.
Hans stövlar var så blöta att de skulle ha gjort ett badhus avundsjukt.
Det gick att vrida ur skaften och när jag vände dem uppochner simmade det ut små strumpluddar.
Vad har du gjort idag??
Lekt!
Självklart har han lekt och han ska leka men att alla kläder och skor bara nöts,blöts,slits,smutsas hela tiden är inte kul,inte kul alls faktiskt.
Den här tiden på året suger verkligen,varje dag samma procedur med torka och tvätta,torka och tvätta.
Efter att ha kommit hem bedömde jag täckbyxorna som kasserade,det skulle aldrig gå att få till en snygg lagning på detta kuddlurv,ingen konstgjord andning här inte.
Åkte snabbt ner på stan för att försöka vaska fram ett par täckbyxor storlek 120 för tyvärr kommer de att behövas en kort period till.
Efter många turer och lång skattjakt hittades det ett par samt ett par rediga gummistövlar,nu jävlars blir det rejält..
Raggsocka+gummistövel= Torr fot , tyckte jag
Raggsocka+gummistövel= knögelstrump längst ner i tån tyckte sonen

Vi får se vem som får rätt.
När jag kom hem med min skatt kom vi på att det var ridning med fritids som idag .
Hur kul är det om nya byxorna gnussar runt i stallet med allt vad det innebär...Sådär tyckte jag.
Drog snabbt fram min gamla symaskin och sydde ihop sömmarna på de trasiga byxorna.
Asfult!!
Det såg ut som om det var volanger på utsidan av varje byxben,som vingar stod kanterna rakt ut, ut ur volangerna stack det här och där ut vita stoppningsstrån som liknade morrhår.
Fram med saxen,snagga stråna,låtsas som om byxorna var helt OK.
Sonen tittade på dem och sa:
Jag har dem i stallet men sen aldrig mer,är det OK?
Älskade unge,snacka om att ta konsekvensen för sina trasiga byxor.
Jag hade aldrig satt dem på mig.... /Anna

Då vill jag bara lägga mig i!

Äldsta sonen går sitt sista år i grundskolan och tack gode gud för det! Både han och jag är så less på den skolan. Jobbar lite på att förlika mig med att det är fyra barn kvar som ska igenom.

Härom dagen kom han hem och var så förbannad. "Jag är så jävla kränkt! Jag tänkte fan gå därifrån!" Den kvinnliga biträdande rektorn hade varit inne i deras klassrum och låtit eleverna läsa en artikel med rubriken "Killarna är morgondagens förlorare". Ivrigt påhejade av tjejerna, drar hon sedan igång ett brandtal där hon talar om hur killarna har sämre betyg än tjejerna och att tjejerna kommer gå förbi killarna som då kommer vara förlorarna.

Nu vet ju inte jag hur det lät live och inte heller vad det var för artikel. Men vad var syftet med detta? Att kränka killarna? Att hissa tjejerna? Tänker jag snällt, kanske det var att lyfta jämställdhetsfrågan. Helt klart blev resultatet jävligt tråkigt för halva klassen.

Sonen tänker sig in i en omvänd situatuion; en manlig biträdande rektor kommer in och låter eleverna läsa artikeln, "Tjejerna är morgondagens förlorare", killarna hänger på och den manlige biträdande rektorn spinner igång.
"Då hade jag fan försvarat tjejerna!" utbrister sonen.

I det här läget blir jag också arg och blir så inåt helvete sugen på att kontakta skolan. Men med en son som snart är 16 år, håller jag mig i skinnet. Nu är det hans tur att kriga! Tack och lov är han en god debattör och dessutom en stridslysten, jämställd ung man.

//Åse

Stjärt eller Bert?

Igår blev sonen och jag osams,eller om sanningen ska fram,han blev rejält osams med mig.
Han satt i mitt arbetsrum och spelade ett spel på datorn,några bollar som plippar upp och ploppar ner och som skall skjutas fort som fan..och är man inte tillräckligt snabb..förlorar man.
Sonen var helt inne i spelet och sköt för glatta livet..Men så hände det som händer när man spelar spel,han förlorade och skulle bli tvungen att börja om.

Liten dålig förlorare fick ett frispel och blev så arg att han var tvungen att slå ihjäl tangentbordet.
BAM BAM BAM
Jag tittade snabbt in,slå inte på tangentbordet sa jag med bister min.

Sonen: Vadå? Jag bara..skulle..
Anna: Slå inte på mitt tangentbord.OM du gör det en gång till får du inte låna min dator.OK?
Sonen: Jaaaaaa.

Inget glatt ja och inga handklappningar men ett ja, bra tänkte jag och fortsatte med mitt.
Tre minuter senare.. BAM BAM BAM
Mamma Vessla inne i rummet på en röd sekund, inte arg bara bestämd.

Anna: Varsegod att gå härifrån, du får inte låna min dator
Sonen: Määä ,jag slog inte..jag bara..
Anna: Gå bort från datorn nu.
Sonen: Mummel,mummel
Anna: NU!!

Sonen rasslar av skrivbordsstolen,han är arg på mig det syns.
Han vänder sig om innan han skall gå upp för trappan och säger: Du är en stjärt!
Det fulaste han kunde tänka sig, en stjärt!
Det kändes som om jag kunde leva med det så jag lyfte knappt på ögonbrynet.
Har man varit igenom två egna tonårsbrudar samt en hel massa andra tonåringar i sitt jobb så har man hört värre,mina öron är härdade och det finns inte mycket som kan rucka på mig i ordväg.
Sonen såg att det inte tog som han hade hoppats på,mamman var inte arg eller upprörd över att bli kallad stjärt,han var nu tvungen att ur rockärmen plocka fram något bättre,tyngre,något som skulle få hans elaka mamma att blåsa ur skorna,ligga som en blött fläck på marken.
Så då kommer det värsta han kan komma på.
Du är ju kär i Bert Karlsson!