Tomtelycka

Jag blev förälskad i söndags.
Tog en lång promenad och hamnade på en julmarknad i en gammal lada.
Jag är verkligen inte mycket för julprylar,krusiduller men där stod han....

Tomten i mitt liv!
Tovad ull,cirka 1 meter hög med ett skägg som kändes som lent bebislamm.
En alldeles kritvit golvtomte som skulle platsa i vilket inredningsmagasin som helst.
500 spänn kostade kalaset och där och då kändes han värd det.
Har aldrig köpt en julprydnad för så mycket pengar så jag bestämde mig för att ta en kort promenad ,bort från min nya kärlek för att skapa lite distans till den vanvittsaffär jag precis var på väg att göra.

Jag såg hur fint han skulle passa i mitt matrum, hur han skulle matcha mina saker och höja känslan av äkta jul.
Sedan kom vardagsrealismen....

Tomten som innebandymålvakt med fasttejad klubba tar emot bollar så det dammar ur luvan.

Tomten som två blöta tofflor och en vante med skägg,söndertuggad av en galen hund.

Tomten som klösbräda
jag ser mig själv kliva in i hallen hemma och se små fjun av ett föredetta tomteskägg när någon av katterna gått lös på inkräktaren.

Tomten med grått skägg eftersom hundarnas hår säkert fastnar på hans kritvita mjuka skägg.

Tomte med spill,tomte med damm,tuggad tomte.........

Sen kunna försvara att jag betalat 500 spänn för detta underverk.
Någon av döttrarna skulle helt klart skrika
-500 SPÄNN för en TOMTE, du är inte klok, ska du slänga pengarna i sjön kan du väl kasta dom på mig istället!

Jag gick tillbaka till ladan för att säga adjö
I mitt nästa liv kanske jag kan ha en kritvit golvtomte men som det är idag,
så passar vi inte ihop.
Jag klappade på hans vita luva,sa adjö.
Vi är inte menade för varandra,men jag kommer alltid minnas dig.
I hans blick läste jag ett löfte.
Han kommer att vänta på mig ända tills jag är redo för en vit tomte/Anna

Shit vad kul det är att vara förälder!

Tänk vad mycket jag får skratta som har fem barn (och en galen hundvalp). Det är så sjukt dråpligt att umgås med barn. Det uppstår så tokiga situationer och I love it!

Förra veckan skulle favvofröken på dagis sluta, för att flytta till Göteborg, och jag hade skrivit värsta fina brevet/intyget till henne och svidit i flera veckor över att hon skulle sluta. Hon har "haft hand om" alla våra ungar och senast mest 3-åringen.

När det då var dags att ta avsked, blev det lite snyftigt och "stort". Jag kände det, min man kände det och 5-åringen kände det. Vi försökte kalla in 3-åringen för att joina vår sentimentala klubb. Det var stört omöjligt! Hon for omkring på dagisgården och sjöng för full hals;
- Alla heter Glenn i Göteborg! och...
- Alla rensar fisk i Göteborg!

Det är min humor - fasen vad kul! Sentimentala klubben kom helt av sig och avskedet blev glädjefyllt och, absolut, minnesvärt.

Lycka till i Göteborg Zahra! Du vet vad som väntar; namnbyte och fiskrensning!

//Åse