Satt och jobbade med radion på i bakgrunden och får då höra detta; vad gör man med enen i den vissna julgruppen? Först hamnade jag i chock som snabbt övergick i något som liknade apati och så småningom kom en enorm förundran över mig. Vem fan bryr sig om enjäveln?! Började titta tillbaka på mitt jullov med familjen och mitt liv i övrigt. Snacka om att lyssnaren och jag lever olika liv - och det är ju alltid intressant!
När jag funderat ett tag kan jag till och med se det fina i att undra över enen. Undrar om jag kommer göra det någon gång? Min julgrupp består av fem jullovslediga barn, maken och diverse, mer eller mindre rumsrena, husdjur. Jag vet vad man gör med de när jag själv har vissnat. Man ger tillbaka dem till skola och dagis. Djuren har jag inte löst - kom gärna med tips.
Den stora frågan för mig är nu vad man gör med sig själv när man känner sig vissen. Om det inte vore för tjälen (snacka om fel växtzon) kanske jag kunde plantera ut mig själv i trädgården. Jag provar med en kurs i improvisationsteater i helgen och återkommer med rapport.
//Åse
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment