Skolstart

Ingen vevande arm,inga sura grymtningar utan en ganska glad och mild pojke klev upp ur sängen i morse. Frukosten var snabbt avklarad,inga konstigheter!
Sedan var det att välja de perfekta kläderna till denna dag, efter några tröjbyten och byxfunderingar var det klart. Tandborsten kom han ihåg själv.
Han började tvåan idag, han är stor nu.
Väskan var packad och vi var på väg när han stoppar upp och säger med vuxen röst:
Nu har vi glömt något !
Vad då? Säger jag. Vad har vi med oss varje dag till skolan? säger sonen. Frukt! Han studsar iväg till skålen och greppar en nektarin. På väg till bilen vänder han sig om och frågar om jag kommit ihåg hans jacka… och det hade jag INTE.
Han började tvåan idag, han är stor nu.
Vi kommer till skolan,nya röda mattor i hallen rektor står och hälsar välkommen och han vet inte hur fort han skall gå för att komma till sitt klassrum,jag lunkar efter och säger hej till alla jag möter. Utanför ingången står alla barn och många föräldrar.Det är ju lite spännande,speciellt för de som börjar förskoleklassen och ettan. Men han är en tvåa nu,lite större,lite vanare och helt cool. Vi går in,hänger upp grejer på samma hängare som förra året,han ställer sig på kö för att ta sin nya ”fröken” i hand. Innan han hinner fram till fröken ser jag att han tvekar men sen sträcker han ut handen och klappar mig på kinden och säger: Hej då, du kan gå nu.
Där står jag med hans jacka i famnen och ser alla andra barns föräldrar gå in i klassrummet för att få insupa lite skolstartsatmosfär. Men då måste ju också jag få komma in tänker jag snabbt och ålar mig in i rummet. Han har hittat sin plats och satt sig ner när jag kommer fram, han tittar på mig när jag säger Hej. Blicken jag får är en fråga, vad gör du här? Jag förklarar snabbt- Jag såg att ALLA andra föräldrar följde med in och då ville jag också….. min unge är helt tyst och jag fortsätter…men om du inte tycker det,så går jag naturligtvis nu…
Då vill jag att du går nu säger min kloka,trygga och glada unge som börjar tvåan idag.
Så sorgligt och så fantastiskt.
Sorgligt att skiljas från det lilla barnet som varit en del av mig så länge,som alltid velat att jag ska vara med men helt fantastiskt att få säga hej till en förnöjsam och glad unge som inte behöver mig som krycka längre.
Han började tvåan idag, han är stor nu.