Det går, det går!

För er som undrar; så gick det jättebra i simhallen. Det var ju inte alls så fuktigt som jag ville minnas. Det var varmt och mysigt!

I bilen på väg hem från simningen börjar jag fundera på vad som händer om man stoppar fingrarna emellan när man hissar upp fönstret. I vår moderna bil finns det säkert någon liten dator som känner av att någon håller på att knäcka fingrarna i fönsterglipan och då bromsar upp farten. Kanske att det ljuder en signal också.
Blir mer och mer sugen och frågar 10-åringen om inte han vill prova.
- Är du galen eller! Prova själv!
- Jamen, det är inget farligt. Jag tror att den stannar bara.
- Då kan ju du prova!

Fan också, hade ju varit mycket bättre om han gjorde det. Kan ju faktiskt vara så att den lilla datorn i vår moderna bil känner av att det är ett barns fingrar som kommit emellan och därför bromsar upp extra mycket eller kanske stoppar helt.

Nu har jag väckt nyfikenheten även hos sonen och han peppar friskt för att jag ska prova.
- Okej då, det är ju inget farligt, säger jag och hissar ned fönstret.

Placerar högerhandens alla fingrar (kunde ju varit smart och tagit den vänstra som ändå är ganska oanvändbar för mig) mellan fönster och dörrkarm.

Nu köbi (= "kör vi" enligt 2-åringen)! hojtar jag och trycker på knappen.

Vi har ingen liten dator i vår moderna bil!
Jävlars vad det klämde!

Senare på kvällen när jag, lite försiktigt - så där i förbigående, frågar maken hur fönsterhissarna i bilen fungerar får jag veta att det är någon typ av utväxling i själva maskineriet som gör att fönsterhissmotorn tar i utav bara den när den känner motstånd.

Hade jag vetat det hade jag förmodligen behövt testa ändå. Jag vill alltid prova. Känna om det är nymålat, ta på tallriken när servitören varnar för att den är väldigt varm, ha "fel" kläder för ändamålet...

Det handlar kanske inte om att prova, utan mer om att göra tvärtom. Jag vill liksom sätta min prägel på det mesta jag gör. Beskrivningen av en olidlig person? Ja kanske, men det är mycket bättre nu. Det är faktiskt ganska roligt också. Kanske inte är så konstigt att jag lever efter parollen; gör annorlunda, få något nytt! Jag gör ofta annorlunda och får ofta något nytt - inte alltid bättre men...
...något nytt.

Blev riktigt glad när de i skolan beskrev min 10-åring med följande ord;

"Men är inte han lite så, att om man ger honom ett papper så (stående), så måste han liksom vrida det så (liggande)."

Jo, så är han min älskade unge och det kommer göra hans liv både roligt, spännande och ibland lite jobbigt.
Fråga en som vet!

//Åse