Pappa vann!

Just nu har vi ett helvete med treåringen. Det är det där klassiska avsluta-något-påbörja-något-nytt-under-tidspress-helvetet. Visar sig från sin allra fulaste sida i hallen på morgonen. Egentligen börjar det redan då vi väcker monstret:
Öppnar dörren till hennes rum...
- GÅ!!! MAMMA SKA VÄCKA MIG!!! (hon har inte ens öppnat ögonen)
- God morgon hjärtat... det är mamma...(sjukt len på rösten)
-PAPPA SKA VÄCKA MIG!!!!! GÅ!!!!!

Här är det lätt att tappa sugen men dagen är ny och båda föräldrarna har gett sig fasen på att lyckas den här morgonen. Eftersom maken har bättre tålamod än mig får han ta över. Själv slinker jag ut i köket till den förvirrade 5-åringen (kommer inte ihåg att de blev så när de närmade sig sex år). Hör hur det lirkas och skojas i 3-åringens rum. Allt vägs på guldvåg innan det levereras. Hur orkar han?!

Till slut kommer hon påklädd till frukostbordet och då börjar nästa rond.
- Jag har gjort en rullmacka till dig.
- Pappa ska göra rullmacka till mig!
Pappan gör rullmacka...
- Jag vill ha rostmacka!
Nu går vi från matbordet och 3-åring, stämningen är sjukt spänd. Det är nära nu.

Hon får i sig frukosten i alla fall och sen kommer le grand finale; påklädning av ytterkläderna. Nu får man typ lukta på något starkt, slå sig på lår och kinder och peppa varandra järnet. Som vanligt, spårar det ur direkt och vi kör först "en ond en god" (vi har helt lagt bort lirkandet som aldrig funkar i den här fasen). Vi klarar inte "en ond en god" eftersom vi båda är väldigt onda vid det här laget. Det blir "två onda... och starka" och sen är det korta pass som gäller. Nu jävlar ska kläderna på!

Treåringen skriker som besatt samtidigt som vi turas om att hålla fast och klä på. Runt omkring oss står tryckt 5-åring, oberörd 10-åring, medlande 11-åring och retlig tonåring... och asglad hundvalp som vill bära allas vantar och mössor.

Det här sista racet har sin gång i mig;
* arg och bestämd
* arg som gränsar mot hysterisk (jag får lust att bryta av ett ben eller en arm och undrar vad som stoppar, för så här arg har jag knappt varit tidigare)
* svettig och utmattad
* färdig, arg och ledsen

I det här läget, då känslorna stormar i en liten mamma, tittar tonåringen först på mig och sen på pappa (som ägnat sig åt att hjälpa 5-åringen att bli klar och nu är färdig med det och står och väntar på oss). Sen levererar han sitt konstaterande till mig;
- Pappa vann!

//Åse