Medlare

Sonen har kommit på hur han kan skicka mail till mamman och pappan och storkusinen Tompa.
Jag får såna där fina som gör en mamma varm i hjärtat : Hej mamma Hur mår du jag mår bra puss puss L. Gulligt fint,något att spara. Jag printar ut och lägger i sparpärmen. Ååå,han kommer åma sig som en metmask den dagen jag plockar fram och visar alla gulligheter för hans tjejer. Eller jag kanske låter bli? Hmm,tillbaka till medlingsuppdraget.
I lördags gick mailandet åt pipsvängen. L satt vid datorn och skickade inbjudningsmail till sin pappa. Pappan som har mail i sin telefon svarade för fort, dvs. sprang ner för trappan för att säga att han blev glad.
Glad blev INTE 7åringen, pappan förstörde hela överraskningen och L hann inte gömma sig på rätt ställe och pappan kom rusande alldeles för snabbt. ARG och besviken 7 åring som måste hämnas.. vad är bästa hämnden?
Sonen skickade elaka och sura mail till pappan som inte blev glad. De där två är ibland alldeles för lika för sitt eget bästa. Så helt plötsligt satt jag mittemellan två surbullar i soffan. Lördagsmyset stod uppdukat,godis och läsk samt tre glas. Men frosten i soffan gjorde mys till frys.
Den glada stämningen infann sig inte!
I ena ringhörnan: sur och ledsen pojke, i andra ringhörnan sur pappa mellan dessa två kämpar satt jag som hade hoppats på en trevlig lördagskväll tillsammans.
Jag hör mig själv säga- så farligt var det väl inte, ni kan väl bli sams nu!
Iskall tystnad från båda ringhörnor. Efter en stund kände jag att det inte gick att överleva i detta frostiga klimat så sagt och gjort, jag gick ner och satte mig vid datorn. Med mig tog jag hela godisskålen och den stora läskflaskan. Meddelade frostknölarna att jag,godis och läsk skulle återvända när solen sken igen!
Fredsförhandling när den är som bäst…
Jag hade något de ville åt så det var bara att bita i det sura och bli sams för annars, inget godis och ingen läsk. Det tog en stund innan jag blev tillbakaropad.
Tänk om jag då hade ätit upp hela skålen med lördagsgodis!
Tanken är skrämmande men rolig, men jag vågade inte pröva. /Anna