Wednesday, October 28, 2009

Hur man gladar upp en liten syster.

Shit, vad imonerad jag blir! I morse gick det upp för mig vilken gåva det kan vara att ha syskon (har ju inga egna). 4-ringen bryter ihop när jag hittar en hög med plastbokstäver i hennes rum och frågar om hon tagit med sig dem från dagis.

Först försöker hon med att alla fått bokstäver av fröknarna för att lära sig skriva sina namn (snabbtänkt). Jag köpte inte riktigt den eftersom det hade varit sjukt taskigt av fröknarna att ge ungarna helt fel bokstäver för att kunna bygga sitt eget namn. Snabbt kontrar dottern med att "de bara låg i min ficka". När jag dissar även det argumentet, bryter allt samman.
DU ÄR DUM MAMMA!!!!! fet smäll i dörren - dotter innanför, jag utanför.

Jag är trött och var, från början, beredd på striden som komma skulle men känner nu att jag inte vill. 6-åriga storasyster brukar vara bra på att "glada upp" lillasyster men orkar inte heller. 12-årige storebror tar sig an uppdraget. Han förklarar sitt upplägg; först måste jag ömka lite - å, är du jätteledsen, stackars dig... sen snackar vi.

Vad som sedan händer, vet jag inte eftersom det sker bakom lykta dörrar. Efter en stund öppnas dock dörrarna och förhandlingarna verkar vara över. Glad 4-åring väljer dagens outfit tillsammans med stor bror, som håller upp det ena plagget efter det andra. Han är helt med på vad som menas med en "för brun" kjol och tar genast fram en annan.

Efter en stund vågar jag mig in i rummet och blir då informerad om den överenskommelse som träffats. Stor bror berättar; liten syster ska ta bokstäverna i fickan. Ha dem där medan de är på gården och leker. När de går in, ska hon "leka järnet" med bokstäverna och sen lägga tillbaka dem bland de andra i bokstavsburken.

4-åringen är nöjd. Säger till och med att jag är den finaste, snyggaste och coolaste mamman - alltid. 12-åringen har växt en bit till. Jag är stolt, tacksam och förundrad. Familjefriden har åter sänkt sig över Teiners.

Ja, vad säger man? Vad hade jag lärt mig om jag haft syskon. Säkert något jag nu får lära mig på någon kurs för dyra pengar.


//Åse

No comments: