Över två veckor ledigt med hela stora familjen. "Gud va mysigt att få vara tillsammans allihop!" tänkte jag. Men hallå, fem barn och jag tänker fortfarande som en rookie. Alla sjuka, inklusive mamman, lunginflammation, hosta, snor, feber, uttråkade familjemedlemmar och på toppen av det - huvudlöss.
Så idag, äntligen, är vardagen här igen. Alla barnen lämnade till skola och dagis. Jag hämtar morgontidningen, sätter mig i soffan och känner plötsligt,efter att ha hetsläst några sidor, hur den där efterlängtade julefriden väller in över mig. Som jag väntat på detta!
Okej, jag säger ju alltid att jag älskar röran i min stora familj och vi hade många roliga, röriga och mysiga stunder men det handlar om ett rejält uppställ från oss vuxna.
Maken och jag blir i alla fall sammansvetsade. Får lite känslan av Karl Oskar och Kristina. Alla har sin uppgift och den måste skötas för att ro skörden iland. Dessutom är det bra att nötas lite mot varandra, har jag hört (vem sa det?).
Undrar om jag minns det här när det är dags att planera sportlovet. Då skulle jag kunna ha en mer realistisk inställning från början. Eller så gör jag som jag brukar, njuter innan av fantasibilden, tar lovet för vad det är och gottar mig som fasen efteråt.
Ja, älskade familj vad glad jag är för att ni finns!
//Åse
