Jag har funderat mycket på en sak. Efter semestern har jag haft otroligt svårt att komma igång och jobba. Nu går det ganska bra men lite tung och småseg känner jag mig fortfarande. Jag skulle behöva skratta! Inte småle utan gapskratta. Tänk nytt - det är ju jag visst en mästare på!?
Nu till det jag funderat på; hur gör barnen för att skratta så mycket som de gör? Jag har stilstuderat mina egna och kommit fram till att de skrattar mindre ju äldre de blir. Varför då? Således skrattar 2-åringen i familjen mest. Vad skrattar hon åt då?
Hon skrattar när:
* vi hämtar henne på dagis
* någon busjagar henne
* vi kittlar henne
* vi upprört letar efter hennes hand i tröjärmen och sen hittar den
* hon slänger något i golvet
* hon gömt sig under en filt och vi letar
* vi springer fort med henne i vagnen
* vi läser en tokig bok
* hon kör sina storasyskon på skrammelbilen mellan vardagsrummet och hallen
* hon lagt sig i sängen och vi hugger tag i hennes fötter genom täcket
Hur kan jag använda mig av det här? Går det här att översätta till mig? Hur skulle det se ut och skulle jag också skratta?
* Bli hämtad på jobbet - funkar dåligt eftersom jag jobbar så mycket hemifrån (ännu ett argument för ett kontor till mig).
* Bli busjagad av mannen, barnen och kanske någon busig vän - skulle absolut funka!
* Kittlad - finns risk för att jag börjar slåss men absolut värt ett försök.
* Leta hand i tröjärm - kanske en lek för maken och mig?
* Slänga något i golvet - skulle vara riktigt kul!
* Gömma mig under en filt - askul och jävligt oväntat!
* Skjutsas fort i vagnen - får nog inte plats i vagnen.
* Läsa tokig bok - det gör jag gärna och gärna själv.
* Köra ungar i skrammelbilen - påminner för mycket om mina vardagssysslor.
* Någon hugger tag i mina fötter genom täcket - jag kommer förmodligen bli skiträdd och inte glad.
Jo men det här tror jag på! Ikväll informerar jag min familj om att jag vill bli behandlad som en 2-åring!
Fortsättning följer...
//Åse
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment