En kissblöja på huvudet

Kände mig nere igår och utstrålade deppighet. Såg tv-programmet "Första Andra Tredje" härom dagen och funderade på om man kan lämna in barn till auktionen. Tog upp det med maken som undrade om vi skulle ha något lägsta pris. Vi kom fram till att vi inte har några sådana krav - vi kunde till och med tänka oss att betala en slant.

Vad är det med barnen? 3/5 är galna! Passar på att njuta av resterande femtedelar och tänker att det är tur att i alla fall maken och jag är på lag.

Så igår då, när jag var ledsen, kommer tonåringen och lägger armen om mig. Jag förbereder mig på ett judokast och tänker att jag inte kommer orka stå kvar. Men det kommer inget judokast...
Så underbart att få en arm runt sig från sin långa, stora tonåring. En stor, liten gest.
Han ska inte auktioneras!

Vid matbordet blir jag själv med småtjejerna. Den galna 3-åringen, uppfattar min sinnesstämning och försöker att få mig att förstå att hennes dag inte heller varit så rolig;
- Idag blev jag ledsen på fröknarna.
- Vad var det som hände?
- De kallade mig för bajskorv och det tycker jag inte om!
Nu kan varken jag eller 5-åringen hålla oss för skratt. Vi försöker i alla fall.
- Nämen, nu skojar du med oss va?
- Nej, de sa så - många gånger!
- Nämen, vi tror att du skojar med oss!
- Jaaa, jag skojar och sen kan man ta en kissblöja och lägga på huvudet så att det bara rinner ner kiss i hela ansiktet.
Vi skrattar och hon har rott sitt roa-mamma-projekt iland. Proffsigt!
Hon ska inte auktioneras!

Senare på kvällen kommer den mopsiga 11-åringen hem från träning. Får en stund själv med honom och storebror och passar på att prata om hur trist jag tycker det är hemma just nu. Alla går runt och surar, är frustrerade och totalt utan impulskontroll. Hur vill ni ha det? Jag berättar hur jag skulle vilja att det var. Tonåringen grymtar lite och jag förstår inte helt vad han vill säga men han ligger redan på plus. 11-åringen kommer med kloka inlägg, hummar och nickar. Föreslår hur han vill bli väckt på morgonen för att må bättre. Nu börjar livet kännas lite lättare. Han ska inte auktioneras!

Trött och betydligt mindre deppig somnar jag in på soffan. Vaknar av telefonen. Äter en halv chokladkaka. Tänker på att jag är rik och att det är okej att vi inte är glada jämt och att vi inte förstår varandra alla gånger. Det är okej.

//Åse