Kompanjonen Champinjonen !

Jag och sonen har ett gemensamt intresse i att plocka svamp. Jag älskar att gå i skogen och har en förmåga att se om det kommer att finnas svampar och vilken typ av svamp jag antagligen kommer att hitta.. Vilken begåvning!
Det har jag ju stor nytta av i mitt vardagsliv, not !
Men det ger en tillfredställelse när jag gör det och det är ett skönt sätt att koppla av från allt. Jag försvinner in i mig själv och är bara i skogen och ser bara svamparna.Gummistövel på och korgen i näven.
Men nu har jag alltså en son som tycker att svampplockning är jättekul! Och hans svampplockning ser inte ut som min.Vi ska inte vara tysta och bara njuta av skogen. Han ska prata hela tiden, gärna dunka sönder några ruttna pinnar på vägen. Gärna krascha några gamla maskätna svampar med en pinne så det säger slowsch i hela skogen.
Jag ska inte behöva gå själv, han ska gå ca en halvmeter ifrån mig och jag ska helst titta på det han pekar på och de svampar han ser. Frågorna haglar om vilken fågel som flyger över oss,vilken färg myrorna har på vintern,hur de vet när de ska vakna, om den silverfärgade svampen med lila hatt går att äta och vad som händer om man går vilse. Var ska vi sova då,mamma?Det blir inte längre min svamppromenad, det blir ett äventyr för en sjuåring.
Men han är helt otrolig på att hitta svamp!Han har ögat och det är så roligt att se när han hittar svamparna, lyckan är total när han ropar:HÄR är det JÄTTEmycket, kom och hjälp mig mamma…
I söndags skulle jag ta en liten egen tur,ville inte ha något sällskap och pratade med mycket små bokstäver för att kunna smita iväg alldeles själv.Men mycket små bokstäver är inte vanligt hemma hos oss så de hörs väldigt mycket…
-Vart ska du?
-Ut en stund?
-Ska du plocka svamp?
-Naeaja, mer få frisk lukt?
Du ska juu plocka svamp,får jag följa med?
-Naeajne!
-Snällaaaa.
Ledsna hundögon och ett huvud på sned är i vissa lägen svårt att motstå.
Jag kan visa dig mitt bästa ställe lockar han med.Det hakar jag på med ens,ibland är jag totalt lättköpt.
-Vad har du för ställe?
-Hittade förut,när jag var på berget och sen bakom en jättestor sten och där runt några stora tallar, svarar han.Vi klär på oss och går iväg, det är grått och kallt och klockan är eftermiddag så det börjar skymma lite.Sen bär det över stock och sten,över stora nedfallna trän och en hel massa blöt mossa och ett dike fyllt med vatten.
Framför mig går min svampguide som lovat utdelning på jakten….Det var här någonstans mumlar guiden,jag gick hit och då var stora stenen där och sen…. Han pratar inte med mig, utan är i sin egen svampletarvärld.Och, pang, där var det! Skatten! Jakten är över för den här gången.Framför oss massvis med trattkanareller som vi plockar ner i korgen,svåra att se tillsammans med alla löven,men han såg,han hittade.
Sonen är svamphittarlycklig och jag , stolt och glad över min roliga unge.
Min kompanjon Champinjon.Ibland är livet riktigt gott.