Vilka modiga barn jag har!

Äldsta sonen började på judo i höstas. 13 år gammal. Efter att ha spelat fotboll i flera år, bestämmer han sig för att sluta med det. Tänker ett tag och bestämmer sig sedan för judo, som småbrorsorna börjat med halvåret innan.

Tufft att komma in som 13-åring och total nybörjare. Det är ju i den här åldern många slutar och sedan inte börjar på något nytt för att det är så jobbigt att vara nybörjare. Men H gör det och har så kul. Klubben, SPIF judo, är helt fantastisk! Det är som om sonen hittat sin grej. Vi ser hur han växer och det är SÅ härligt!

I helgen var det dags för den första tävlingen - i Sundsvall. Jag lämnar H vid en mack i Solna därifrån de ska åka med hyrd minibuss. De ska övernatta i en dojo i Söderhamn och sen ta sig vidare till Sundsvall. Han ser sjukt hängig ut när jag lämnar av honom och jag vill helst ta med honom hem, lägga honom i en vagn och bädda med fårskinn. Min unge! Han kastar sig ut i ovisshet.

På lördagen ringer han! Har vunnit silver! Är så in-i-helvete glad! Bubblar om allt som hänt, om hur lättad han är över att det gått så bra och hur roligt han har.

Om han växt av att börja på judon så växte han ännu mer av det han gjorde i helgen.

Andra sonen bestämmer sig för att åka två veckor på kollo - utan kompis - i sommar. Lägg därtill önskemål om att få börja i ny skola, med musikinriktning, till hösten . På lördag är det intagningsprov.

Som coach träffar jag, dagligen, människor som gör stora och modiga saker. Jag har nog bara glömt hur modiga mina barn är.

Fan vad glad jag är för mina modiga barn! Vill de sen bli nerbäddade i fårskinn - så finns jag här!

Älskar er!

//Åse