Att vara mamma är som att vara ett tusenbitars pussel.
Alla kantbitar som håller ihop konstruktionen, alla blåa himmelsbitar i en hög som man tar sist när allt annat fallit på plats ( så är det för mig iallafall) Vissa mörka bitar som man inte har en aning om var de ska passa, är det vatten? eller kanske mitten på huset?
Man testar allt och plötsligt faller den på plats... Ahhahh!
När sen hela pusslet är lagt och bilden ligger färdig så saknas det en eller två bitar, jag ser vad bilden föreställer men den är inte komlett, den är inte hel. Det stör att det fattas bitar.
Igårkväll var mitt pussel komplett......
Alla mina tre barn runt köksbordet,pratande, skrattande,rapande,retande.
Ingen bit fattades och jag kände mig hel./Anna
No comments:
Post a Comment