Nära döden i mars!

Varje år, vid den här tiden, tror jag att jag är allvarligt sjuk. Jag är konstant trött och då menar jag inte så där lite trött och hängig som man kan vara i november. Nej, det här drar åt narkolepsihållet. Jag vaknar på morgonen med en gråtklump i halsen, mår illa och vill bara INTE gå upp. Rör mig långsamt och är inte till nytta för varken mig själv eller någon annan. Är otroligt otrevlig mot alla i min familj (utom hunden som av någon anledning är den enda jag vill vara med).

Börjar sedan planera för hur jag ska få till något eller några sovpass under dagen. Kanske jobba hemifrån idag? Mattan på kontoret är ju ganska tjock och fluffig... Lägger man sen yogamattan av ull ovanpå och en filt över sig, blir det nog ganska skönt... Kan ju också halvligga i en av fåtöljerna och lägga upp benen på det lilla bordet...

Jag vet inte hur det går till men jag börjar i alla fall jobba. Sitter mycket framför datorn och hamnar hela tiden i "arbete" som är tämligen oviktigt (uppdateringar på Facebook o dyl). Självdisciplinen är nästintill obefintlig. Kommer på mig själv med att ögonbrynen är väldigt mycket rynkade och munnen så där stängd och strutig som den kan bli när man precis vaknat.

Vill bara sova och om inte det går vill jag äta och om inte det går vill jag gråta. Det här kan verka skämtsamt men det är allvar, som fan! Hur kan en människa bli så här trött? Först trodde jag ju att jag bar på en dödlig sjukdom men sen kom jag på att jag brukar må så här i mars. Jävla skitsnö! Kan det vara så att jag är född i fel världsdel? Finns det någon i Australien som deppar ihop av sol och värme? Hur ska jag lösa det här eländet. Det är som med pms:en, det blir så mycket värre med åren.

Det är ju inte bara det att jag är en plåga för mig själv. Jag är en mardröm för andra! Min familj vill jag knappt befatta mig med - de är jobbiga. Övrig släkt kan jag bara inte underhålla. Vänner, om de är assnälla mot mig, går bäst.

Jag vet att jag kommer ut på andra sidan i april, om jag överlever. Jag vet att jag då drar en lättnadens suck och tänker; JAG KLARADE DET!!!!!!

Ja, men gilla läget då. Du vet ju att det blir bättre. Lite Mindfulness liksom - blunda och tugga på ett russin, som om det var första gången. Jag gillar inte russin och det är SVÅRT att gilla läget när man på allvar tror att man ska dö och bara vill sova, äta eller gråta!

//Åse